Ett tredje intressant inlägg idag om den tänkande högern svarade PJ Anders Linder för - på SvD:s ledarblogg. PJ gör en rad distintioner med anledning av mitt blogginlägg tidigare idag och jag skall inte trötta den idag redan rätt tungt belastade läsekretsen av denna blogg med ytterligare preciseringar av mina ståndpunkter i dessa frågor. Jag håller dessutom med Linder i det mesta. Mitt blogginlägg om upplysningidéerna var i högsta grad tentativt. Något av en försöksballong vars syfte var att påbörja en diskussion om möjliga farleder för en aktiv och engagerad konservatism.
Att det finns anledning att markera avstånd till olika former av konservatism, håller jag helt med om, och vid sidan av dem som Linder pekar på kan man väl även läggga en konservatism av vad jag skulle vilja beskriva som museal eller maskeradmässig karaktär. Det handlar ju i inläggen på bloggen i detta ämne om att skapa förutsättningar för en konservatism som har en radikal potential, och som kan fungera vitaliserande i ett på det hela taget rätt låst samtalsklimat, och som samtidigt - naturligtvis - har möjlighet att svara mot de behov som nutidens och framtidens människor kan förväntas ha.
På motsvarande sätt förhåller det sig med upplysningstänkandet, men där missar Linder lite poängen med mitt resonemang, vilken var just att betrakta upplysningstänkandet som något av ett spänningsladdat diskussionsforum där olikartade och i viss mån motsatta idéer bröts mot varandra. Och där jag menar att just denna bredd visar på det felaktiga i att hänföra upplysningen till en viss sorts dogmatiskt tänkande, där man till exempel uppfattar verkligheten i stort som kalkylerbar och heltigenom underställd logiskt tänkande, mekaniska lagar och så vidare. Jag tog upp Markis de Sade som en ytterlighetsgestalt detta avseende men det finns naturligtvis flera, vilket blir tydligt i den extrembild av upplysningstänkandet som till exempel Adorno och Horkheimer hamnar i i sin Dialektik der Aufklärung (där ju för övrigt samme markis spelar en icke oväsentlig roll).
Mitt inlägg om upplysningsidéerna och konservatismen var som helhet betraktat kort sagt fyllt av en rad håligheter ocgh ofullständigheter, vilka jag har som avsikt att försöka åtgärda under de närmaste dagarna.