Det är bra att svenska opinionsbildare så här långt har varit tydligare i sitt stöd till Lars Vilks än vad de var i relaton till de danska Mohammed-karikatyrerna. I morgon-tv kunde man i morse höra flera debattörer som ville poängtera att man inte bör se de islamister som planerat att mörda Lars Vilks som representativa för det muslimska kollektivet i stort. Vilket är en helt riktig iakttagelse. Man poängterar i samma andetag för att de som gör dylika kopplingar underblåser rasism.
Denna senare iakttagelse ligger det någonting i, men den är nog egentligen mer problematisk än vad den i förstone kan synas vara. Ponera att det hade avslöjats att en grupp religiösa extremister med kopplingar till nazism har verkat i det fördolda inom pingstkyrkan. Dessa extremister skulle ha planerat att mörda Jonas Gardell för dennes nu pågående tv-serie i SVT om religion. De skulle även ha planerat att mörda Elisabeth Olson-Wahlin för dennes hädiska fotografier av Jesus.
Hur hade tv-diskussionen då sett ut? Inbillar sig någon att man inte hade 1. diskuterat på vilket sätt pingstkyrkan bär ett aldrig så litet ansvaret för att dessa idéer hade kunnat spridas inom en aldrig så liten del av pingströrelsen. 2. krävt att pingstkyrkan i stort hade tagit tydligt avstånd från dessa idéer.
Vad som tillika skulle ske i ett sådant fall var naturligtvis att pingstvänner runtom i Sverige skulle ta avstånd från dådet, vilket i sin tur skulle leda till att få med tiden skulle göra denna sorts kopplingar mellan politisk extremism och pingströrelsen. På samma sätt som få människor anser att nutida tyskar har kopplingar generellt till nazism, trots utvecklingen på 1930-talet och trots att det finns nynazistiska fraktioner i Tyskland. Det senare på grund av att man i Tyskland tydligt har markerat ett avståndstagande från antidemokratiska krafter som nazism. Liksom vänsterpartister generellt sett slipper anklagelser för stalinism sedan partiet sparkat ut och tagit avstånd från sovjetvänliga och stalinistiska kafter om tidigare fanns inom partiet.
På motsvarande sätt skulle ingen på allvar göra kopplingen mellan politisk islam och svenska muslimer om svenska muslimer organiserade demonstrationer och protestaktioner mot islamismen som ideologi. Svårare än så är det inte att komma till bukt med denna sorts rasistiska tendenser.