Inser att jag var lite förhastad i min kritik av DN:s Maria Schottenius, i den bloggpost som handlade om Björn Wimans stöd till Lars Vilks. Igår var ju faktiskt även Schottenius föredömligt tydlig i
detta inlägg, vilket gör rent hus med den sorts reservationer som Stefan Eklund och Åsa Linderborg tryfferar sina texter i detta ärdende med. Reservationer som innebär att man uttrycker förståelse för dem som hotar yttrandefriheten, alltmedan man uttrycker reservationer emot dem vilkas yttranden borde skyddas av yttrandefriheten.