Björn Wiman skriver på sin blogg väldigt kul och väldigt bra om Yrsa Stenius senaste fadäs, nämligen hennes yttrande om att Expressens avslöjanden om Jan Guillous samröre med Sovjetunionens underrättelsetjänst, har vållat Guillou "oförsvarlig publicitetsskada". Stenius viktigaste argument är att ”valet av typsnitt och grad” indikerar att Expressen ”trodde sig vara ett sensationellt avslöjande på spåren”.
I själva verket kan man konstatera att Guillous samarbete med en av 1900-talets mest skräckinjagande dikaturer uppenbarligen inte har vållat honom större skada än att han blir inbjuden till SVT:s Agenda, där han i söndags hånflinande kunde ta parti för människor som i dagens Sverige inte tycker att yttrandefriheten är värd att värna om. Liksom hans sovjetiska samarbeten inte heller har satt stopp för hans gräddfil in till Aftonbladets kultursidor, där han idag raljerar över att det är han som borde kunna aspirera på att få den guldspade som Expressens Micke Ölander för dennes avslöjanden om Guillous sovjetiska kopplingar.