Det är härligt att ta del av den kollegiala stämning som för tillfället råder på Aftonbladet. Är det inte Jan Guillous som rycker ut för att försvara antisemitiska artiklar, så är det Åsa Linderborg som rycker ut för att försvara Jan Guillous hånfulla beteende mot Lars Vilks. Senaste i raden av äreräddande insatser sker idag, i en jättelik artikel där spionmisstankarna mot Guillou "utreds". Dan Josefsson, som städslats för uppdraget, tycks dock ha missat en inte helt oviktig uppgift i sammanhanget, nämligen att Guillou själv har erkänt sitt samröre med sovjetiska underrättelsetjänsten.
En annan viktig aspekt i sammanhanget som Josefsson dock tar upp är - föga förvånande - Jan Guillous egen version av dennes relation till rysk underrättelsetjänst: "Jan Guillou hävdar visserligen att han aldrig varit agent för Sovjet under sin kontakt med KGB, utan journalist ”under cover”, i förhoppning om att en dag kunna avslöja KGB:s hemliga agenter i Sverige." Detta är ett intressant yttrande, inte minst därför att det med allra största sannolikhet visar att Guillou ljuger om sin kontakt med Sovjet. Detta tycks dock inte Josefsson inse.
Varför visar det då att Guillou med all sannolikhet ljuger? Jo, därför att Guillous omedelbart måste ha insett att arbetet för rysk underrättelsetjänst inte går till på det sätt som han beskriver. Det borde Guillou naturligtvis, vetgirig som han är, ha läst sig till redan innan hans under cover-arbete påbörjades, men om han nu inte har fått reda på det på intellektuell väg så måste han redan efter några månaders kontakter, ha insett att varje uppgiftslämnare endast har vetskap om de uppgifter som vederbörande lämnar. Att någon uppgiftslämnare har kontakt med dem som pusslar ihop uppgifterna är givetvis helt osannolikt. Så varför ljuger då Guillou om detta? Ja, misstanken ligger naturligtvis nära till hands att hans motiv för att lämna uppgifter var ett helt annat än det han uppger.
Så: låt oss nu, en gång för alla, komma till klarhet med detta. Jan Guillou kan inte rentvås förrän de KGB-akter som finns om honom i Moskva lämnas ut. Först då kan vi se vad han gjort och inte gjort. För att stävja misstankarna om att hedersknyffeln Jan Guillous är en landsförrädare, bör givetvis dessa akter lämnas ut snarast. Vidare bör det brev som Gunnar Ekberg berättar om, där denne avslöjas för - och med uppenbar risk för att avrättas av - de palestinska befrielseorganisationernas ledning, offentliggöras så att allmänheten kan bilda sig en egen uppfattning om Jan Guillous handel och vandel.