I de sociala mediernas tidevarv skapas en ny sorts skandaler, inte sällan av ett slag som blottlägger människors mer tarvliga sidor - kanske just för att de sociala medierna generellt sett ofta vädjar just till våra mer tarvliga sidor. Inte sällan finns där drag av den sorts skolgårdsmentalitet, som de flesta av oss torde känna igen från högstadiet. Där det gällde att baktala och himla med ögonen åt dem som hyste avvikande och kontroversiella åsikter, alltmedan de åsiktsyttringar som bekräftade den egna självbilden uppmuntrades och berömdes.

Få är dock de som blivit lika obarmhärtigt avslöjade som manipulatörer, som den brittiske historieprofessorn Orlando Figes, känd även i Sverige för sin studie av Stalinstidens terror, "De som viskade", vilket är en skildring inifrån av Stalinväldet, där Figes med utgångspunkt i över 500 djupintervjuer beskriver den "vanliga" människans erfarenhet av den totalitära terrorn.

Nu är dock Figes trovärdighet som historiker onekligen en smula naggad i kanten. Detta sedan det för en vecka sedan framkom att han anonymt skrivit en mängd recensioner på bokförsäljningssajten Amazon, där han hyllar sina egna böcker och fördömer sina kollegers. Den anonyme recensenten påstås ha skrivit till exempel om Figes: "Jag hoppas att han kommer att fortsätta skriva för evigt". Alltmedan samme kritiker "undrade vad juryn tänkte på" när Figes 2008 blev snuvad på Samuel Johnson-priset (på nästan en halv miljon kronor) av kollegan Kate Summerscale.

Skandalen ter sig inte mindre pikant av att Figes fru, som är advokat, först tog på sig skulden för recensionerna. Och naturligtvis därför att följdfrågan alltid riskerar att infinner sig i sådana här sammanhang: hur mycket av sitt eget källmaterial kan den erkänt duktige historikern ha manipulerat och tillrättalagt - om inte annat så för att fylla sina böcker med den sorts suggestiva och träffsäkra historier som har gjort honom världsberömd som historiker.