Påståendena i SR:s blogginlägg om gårdagens miljö-seminarium i Engelsberg (förtjänstfullt lett av Lotta Gröning), att klimatskeptikerna skulle ha varit i "förkrossande majoritet", bör onekligen tas med en nypa salt. Johan Rockström, Olle Häggström, Ulf Danielsson, Markku Rummukainen och Niklas Ekdal var till exempel alla kritiska mot klimatskeptikerna. Alltmedan professor Kjell Aleklett föreföll vara ungefär lika kritisk gentemot bägge lägren. De klimatskeptiker som talade var Peter Stilbs och Maggi Thauerskiöld Crusell.
Jag har lite svårt att se att detta skulle ha inneburit en "förkrossande majoritet" av klimatskeptiker. Likaså undrar man vad som avses med att "en av nio talare forskar själv på klimatförändringar". Själv trodde jag att klimatforskning var en interdisciplinär verksamhet, där forskare ur vitt skilda ämnesområden bidrog med vetande. Men bloggaren Johan Bergendorff tycks mena att endast forskare som är knutna till klimatförändringsforskning vid SMHI är att räkna som experter, vilket naturligtvis gör att alla som har anlagt andra vetenskapliga perspektiv på frågan uppfattas som rena lekmän - från geologer till kemister och oceanologer.
Själv uppfattade jag seminariet som synnerligen underhållande och lärorikt, inte minst just därför att företrädare för diamtralt olikartade ståndpunkter fick mötas. Den ende i sällskapet som tycktes ha problem med detta var professor Markku Rummukainen, alltså den, enligt Bergendorff, ende som bedriver "forskning om klimatförändringar". Hans instinktiva avvisande av alla kritiska synpunkter, framställde honom knappast i ett speciellt välvilligt ljus.
Nåväl: tv-program från seminariet kommer att sändas på tisdag, dock ej med nämnde Rummukainen som vägrade att låta sig filmas.