Samtidigt som Åsa Linderborg hyperventilerar om "DN Kulturs högergir" och att dess kultursida nu "för första gången sträcker ledarsidan handen". Vinden har vänt. Nu, när t.o.m. Dan Jönsson börjar skriva(hör och häpna) balanserade artiklar så fylls man nästan av en försiktigt optimism en kort stund. Vi får se vart detta leder. Men du är högst delaktig i denna omsvängning.

Jag har svårt att se hur en ideolog som Ulrika Knutsson(en intellektuell version av Lena Sundström) hade sagt det hon sa igår utan påtryckningar.

av Anna 2010-05-20 10:54:20

Slutt å lukke øynene.
Kritikk av kristendommen og jøder, skjer og har eksistert i lang tid. At banale tegninger skal forårsake opprør osv, er helt hinsidig dumt.

Er det blitt slik at nå skal ikke barn tegne hva de vil?

"joda, de kan tegne hva de vil, så lenge det ikke er Mohammed",

Skal ikke all slags mat serveres i skoler og barnehager?

"joda, så lenge det ikke støter muslimer"

Skal ikke ansatte i bedrifter som har uniforms regler, følge disse?

"joda så lenge de ikke kommer i konflikt med Islam"

Kan man kritisere hvem som helst?

"joda, sålenge det ikke er muslimer"

Er demokrati og et likestilt samfunn en bra måte og leve?

"joda, så lenge det ikke strider mot å ikke "krenke" muslimer, eller andre regler som er nevnt i Koranen. Lenge leve demokrati(?) under Koranen"

Vises det for lite respekt for muslimer i Sverige?

" www.rights.no/.../publisher.asp ja, siden vi viser respekt, så forventer vi det tilbake"

av Odd-Egil 2010-05-20 11:34:05

Sveriges regering fegade ur totalt när radikala muslimer reagerade på Jyllanspostens Muhammed teckningar och tog bort bilderna från Sverigedemokraternas server samt lade munkavel på media i Sverige.

Lars Vilks har fortsatt yttrandefrihetsdebatten själv och tvingat ut radikala muslimer, etablerade media och politiker att ta ställning. Denna gång står vi mer eniga bakom yttrandefriheten. Ett stort problem som vi nu har är att vi inte längre har något militärt försvar som kan skydda vår yttrandefrihet om det skulle behövas.

Daniel Pipes gör här en genomgång av de tidningar och TV kanaler som uppriktigt erkänt att de inte vågar publicera satir teckningar på Muhammen av risk för våld från radikala muslimer.

www.danielpipes.org/.../media-admits-censorship-due-to-islamist

Det är ett stort problem att staten inte kan garantera journalisters och tidningars säkerhet i Sverige. Torgny Segerstedt på Göteborgs Handels och Sjöfartstidning lär ha beväpnat sig med pistol under sin kritik mot national Socialisterna och Hitler. Både journalister och allmänhet borde få rätt att beväpna sig som skydd mot kriminella när staten inte klarar av uppgiften.

sv.wikipedia.org/.../Torgny_Segerstedt_(1876-1945)

av Johnny 2010-05-20 11:43:14

Mediavärlden börjar tydligen att röra på sig åt rätt håll. Den tröghet som ändå finns bland politiker och media att stå upp för det självklara är kanske ett utslag av att de har gett vissa ledare för islamska föreningar ett tolkningsföreträde för alla invandrare.

Men lika lite som vi tillåter att hinduistiska föreningen representerar alla indier, eller att företrädare för katolska kyrkan talar för alla invandrare från Sydamerika, så kan man låta islamska föreningar sätta dagordningen för svensk integrationspolitik.

av Christer Eriksson 2010-05-20 13:12:55

Lundberg: Har du några kommentarer på det Andreas Malms sa om dig i radio häromdagen?

av Dan 2010-05-20 13:50:25

Förvånansvärt nyanserat? Jag tycker att han landade i en tämligen till intet förpliktande ståndpunkt. Tar han överhuvudtaget ställning? Gör han egentligen ett försök att recensera verket? Kontextualisera, ja, men recensera?

Eftersom artikeln inte ligger uppe på nätet gör jag ett längre citat:

"Möjligheten att ett konstverks sakinnehåll väger tyngre än dess estetiska koncept ingår inte i hans 'ofelbara' institutionella konstteori.

Där har vi honom nu: en konstnär som mumlar vagt om 'islam' och 'mångkultur' men uppenbarligen inte riktigt tänkt igenom vad han vill ha sagt.
Det är olustigt att se, men ur kritisk synvinkel bevittnar vi på samma gång något ytterst fascinerande, nämligen sammanbrottet för den institutionella teorin. Jag kan tycka vad jag vill politiskt om Vilks bilder - och det gör jag: illa - men att ha drivit det dithän är en bedrift, som garanterar detta verk en plats i konsthistorien."

För det första: sedan när blev det ett krav att konstnärer skall formulera sig klart och tydligt i ord om sina bilder? Normalt sett brukar man uppmuntra tvetydighet och till och med mångtydighet i konstnärers verk, inte klara politiska ståndpunkter från konstnärerna. Detta apropå Jönssons uttalande om att Vilks inte riktigt har tänkt igenom vad han vill ha sagt.

För det andra: på vilket sätt menar Jönsson att vi här ser beviset för den institutionella teorins sammanbrott? För att Dan Jönsson inte håller med Vilks i sak? För att Vilks trots att Dan Jönsson inte håller med honom i sak har lyckats få igång en diskussion kring sitt verk?

Det torde väl snarare vara verkets mångtydighet än dess entydighet som gör att verket är bra och skänker det en garanterad plats i konsthistorien.

av Anna Brodow 2010-05-20 14:50:15

Att vara liberal kultur-skribent idag i Sverige är liktydigt med att göra exhibitionisten Vilks till frågan nr 1.Tänk jag säger bara tänk om 1 promille av detta engagemang ägnades åt Sveriges fascistoida utlämningspolitik där utvisningar av jagade ,förtryckta o fattiga människor ökar i omänsklig takt.När har en liberal ett ANSVAR för någon annan än sig själv o rätten att ha vilken egen åsikt som helst?

av Per Rosendahl 2010-05-20 20:07:48

Inte heller jag förstår riktigt varför just detta konstprojekt skulle utgöra ett bevis för den institutionella konstteorins sammanbrott.

Jönsson skriver: "Möjligheten att ett konstverks sakinnehåll väger tyngre än dess estetiska koncept ingår inte i hans "ofelbara" institutionella teori."

Nu är jag i och för sig ingen anhängare av den institutionella konstteorin. Men jag kan inte se att dess egen logik motsägs av Jönssons påstående. Visserligen var väl - som Jönsson verkar mena - en poäng med den institutionella konstteorin just att komma ifrån varje definition av konsten grundad på sakinnehållet. Men om jag har fattat det hela rätt, så vill Vilks och andra institutionalister inte definiera konsten utifrån det estetiska heller ("dess estetiska koncept"??).

Att ett verks sakinnehåll får stor betydelse i debatten påverkar nog inte en övertygad institutionalist. Livlig debatt och reaktioner på sakinnehåll kan ju nämligen föranledas också av andra sorts utsagor än sådant vi benämner konst (t.ex. politiska utspel, debattartiklar och facklitteratur). På vilket sätt menar Jönsson att sakinnehållet skulle definiera konsten? Och på vilket sätt menar han att en definition av konsten grundad på dess sakinnehåll skulle utgöra ett större hot mot institutionalismen än en definition med grund i estetiken?

av Jacob C 2010-05-21 01:23:16

Att vara liberal innebär att hålla med Vilks.

av Christer Eriksson 2010-05-21 04:06:23

Att kalla den svenska utlämningspolitiken fascistoid i en situation där Sverige tar emot överlägset flest asylsökande per capita i Europa, är riktigt, riktigt korkat.

av Enke 2010-05-21 07:20:01

Ja, Johan, jag håller med om det. Men du får ju tänka på att det inte är första gången som ett konstetablissemang visar sig kyligt avståndstagande till ett provokativt konstverk för att sedan svänga i opinionen. Riktigt provokativ och bra konst hamnar på museum. Det är snarare en regel än ett undantag. Jag ser den institutionella teorin som ett sätt att beskriva hur konsten fungerar i det sociala sammanhang som konstvärlden är. Den teorin havererar naturligtvis inte på grund av Vilks lilla hjulbenta rondellhund. (Vi tillskriver den där skäggiga besten väldigt stor betydelse.)

Vilks mantra om kvalitet däremot: "konstnärlig kvalitet är det konstvärlden anser är kvalitet" gäller än så länge inte för rondellhunden. Den har ingen som helst konstnärligt kvalitet enligt den institutionella konstteorin.

Därmed inte sagt att inte du och jag kan argumentera för kvaliteter i rondellhunden som konstverk. Det är en ypperlig maktkritisk liten jycke som också fångar och förenar olikheterna i de kulturer som nu möts: den västerländska, europeiska och den muslimska världen.

av Anna Brodow 2010-05-21 14:30:27

Anna Brodow: "Den teorin havererar naturligtvis inte på grund av Vilks lilla hjulbenta rondellhund."

Jag skulle snarare vilja påstå att den teorin havererar på grund av den institutionella teorin.

av Christer Eriksson 2010-05-21 14:54:00

Jag håller med Johan om att vissa konstkritikers (brist på) reaktion på Vilks verk tycks motsäga de maktkritiska ideal som dessa kritiker annars brukar hylla. Liksom reaktionenen tycks motsäga också de beskrivningar av konsten som en till sin essens gränsöverskridande o utmanande verksamhet, som de också brukar ansluta sig till.

Men jag är inte så säker på att den institutionella konstteorin kräver just idébaserad maktkritisk konceptkonst.

av Jacob C 2010-05-21 15:33:06

Precis, Jacob C. Den institutionella konstteorin har inget självklart samband med maktkritisk konceptkonst. Den institutionella konstteorin omfattar även traditionellt måleri.

av Anna Brodow 2010-05-21 17:12:51

Då skulle jag vilja hänvisa till en blogg som har beskrivit detta på ett utmärkt sätt: inslag.se/.../nykonservativ-konstsyn.html

Det vi ser är helt enkelt kritiker som inte tar fram sitt vanliga arsenal. Rollerna är ombytta.

av Anna Brodow 2010-05-21 21:45:11

Ja, det tror jag är helt korrekt beskrivet. Faran i att generalisera är stor, från båda sidor. Det är bra att du kan erkänna att du i någon mening har haft fel angående den konceptuella konsten, som också kan ha sina förtjänster. Visst finns det väldigt mycket trist konceptuell konst som inte tar några som helst risker. Merparten skulle jag säga, men det gäller även traditionell konst.

Jag tror att den främsta anledningen till att Vilks rondellhund inte har blivit recenserad i vanlig mening är att det är ett verk som gör sig gällande utanför konstinstitutionen och får sin betydelse därav. I den meningen har Jönsson rätt.

Under hela 1990-talet ägnade sig konstnärer åt att gå utanför konstinstitutionen för att hitta andra kontexter som kunde ge näring och innehåll åt konstverket. Det var ett självändamål att ställa sig utanför konstvärlden och dra in yttervärlden i konsten. Dock krävdes att projektet (konstverk kallas så från 1990-talet och framåt) tog sig in i konstinstitutionen igen för att få sitt konstvärde bekräftat. Konsten kunde inte existera för sig själv utanför konstinstitutionen.

Vilks verk har inte behövt den vändan, kanske på grund av att han själv är så duktig på att placera in sitt verk i rätt kontext och sköta marknadsföringsruljangsen. Han sköter hela konstinstitutionen själv. Däremot kan han inte skapa konstvärldsbekräftelsen själv, konsakrerandet. Det finns gränser för Vilks självtillräcklighet.

av anna@b-i.se 2010-05-21 22:41:27

Johan. Jo, du har nog en poäng såtillvida att den institutionella konstteorin formulerades just för att förklara hur objekt som saknar de egenskaper som man traditionellt brukar förknippa med konst (hantverksmässig bearbetning av ord, ton o bild, gestaltning av mänsklig erfarenhet) också kunde anses vara konst. Speciellt erbjöd den institutionella konstteorin ett argument för att sådant som readymades kunde kvalificeras konst. Och detta argument blir nog, som du påpekar, användbart också för maktkritisk konceptkonst. För den utmärks ju heller inte alltid utav de egenskaper som traditionellt har förknippats med konsten.

Dock fick jag intrycket av Jönssons artikel att han tvärtom menade att maktfrågorna (=sakinnehållet?) skulle stå i motsättning till den institutionella konsteorin, och detta i högre grad än estetiska kvaliteter. Men han utvecklade inte sin tankegång. Jag tycker i så fall att din argumentation är mer övertygande.

Anna. Ja det var en intressant o välskriven bloggpost vars slutsatser ju är i linje med analysen i din blogg (och nu senast även i nya numret Axess Magasin!).

av Jacob C 2010-05-21 23:23:18

Anna skriver:

"Jag tror att den främsta anledningen till att Vilks rondellhund inte har blivit recenserad i vanlig mening är att det är ett verk som gör sig gällande utanför konstinstitutionen och får sin betydelse därav. I den meningen har Jönsson rätt."

Liksom Johans utläggning ovan tycker jag att också denna analys är bättre än Jönssons, om man vill förstå på vilket sätt Vilks teckning visat på svagheterna i den institutionella konstteorin. Intressant att just Vilks, den mest övertygade institutionalisten av alla, har skapat ett sådant.. verk.

av Jacob C 2010-05-22 01:12:02

Drar ni inte för stora växlar på Vilks teckning nu? Vilks skrev väl i förra numret av Axess att det var en teckning i det mindre formatet, gjord till en provinsiell utställning vid namn "Hunden i konsten"?

Visserligen är det väldigt många just nu som drar väldigt stora växlar på den teckningen.

av Iggy Drougge 2010-05-22 03:33:59

Iggy. Jo du har nog en poäng. Vilks rondellhund tillhör knappast världshistoriens största konstverk, och i så måtto kanske diskussionerna kring den får ett lätt komiskt drag. Men även om detta kanske är något av en dagsfluga, så är det roligt att dryfta frågan. Den aktualiserar ändå en del konstteoretiska problem. Förutom de viktiga allmänkulturella och politiska frågor som reaktionerna på teckningen bringat i dagen.

Men i ett längre konsthistoriskt perspektiv är det nog en fotnot. Vilks är inte en William Turner eller en Leonardo. Nog inte ens en Duchamp.

av Jacob C 2010-05-22 15:52:44

Frågan är om ett konstverk kan byta karaktär och medium under en flera år lång process. Duchamps pissoar hade som enda extistensberättigande som konstnärligt verk att den placerades av en konstnär på en konstutställning som annars innehöll, tja, "vanliga" konstverk. På en industriutställning skulle den inte ha stuckit ut och inte heller ha fått något erkännande som verk.

Vilks har gjort en teckning av en hund till en utställning om hundar i konsten och borde kanske bedömas just som en hundteckning. När Vilks flera år senare påstår att en kvinna i ett främmande land som planerat ett attentat mot hans person "ingår i hans verk" tycker jag att han går till överdrift. Hon finns inte med på hundteckningen. Om hon ingår i verket är "Muhammed som rondellhund" ett konceptverk och inte en teckning och då måste vi anta att det redan från början (för tre år sen) ingick i Vilks koncept att provocera människor runt om i världen.

Är det en teckning av en hund eller en långsamt verkande pissoar?

av Iggy Drougge 2010-05-23 02:28:14

Iggy: Du får svar på alla dina frågor här: sverigesradio.se/.../artikel.aspx

Lars Vilks utvecklar förstås sitt projekt allteftersom och med utgångspunkt i den simpla hundteckningen i Värmland. Idag ingår teckningen som en del i ett konceptuellt, processbetonat konstverk. Om ingen hade reagerat på teckningen och det inte blivit en historia kring den finns det inget att utveckla och konceptualisera.

I intervjun beskriver Vilks hur den konstnärliga estetiseringen av verkligheten fungerar som en distansering. Allting går förstås inte att estetisera, t ex om någon skulle döda honom. Inte bara för att Vilks inte skulle kunna göra det längre, det är verkligheten som är allt för invaderande och då går det inte att upprätta någon skillnad mellan konsten och verkligheten. Det tycks finnas gränser även för den konceptuella konsten.

av Anna Brodow Inzaina 2010-05-23 11:44:13

Iggy. Jag håller med dig om att skapelser av detta slag (pissoaren och rondellhunden) nog inte utgör några prototypiska exempel på konst i traditionell mening. För min personliga del håller jag mig fortfarande med en konstdefinition där en komedi av Molière, Beethovens femte symfoni eller en målning av Caspar David Friedrich utgör mera typiska exempel på stor konst än D:s pissoar och Vilks hundteckning. Jag har ofta diskuterat liknande frågor med Vilks i hans blogg.

Med Anna Brodow har jag även dryftat en viss skepsis mot idén att alla möjliga reaktioner på en skapelse kan sägas ingå i verket. När jag nu lyssnar på Vilks i den fina intervju som Anna länkar till, kan jag dock inte annat än känna viss beundran för Vilks när han konsekvent och framhärdande svarar "ja" på journalisternas fråga om den pågående intervjun också är en del av konstverket. Likväl är detta inte en självklar ståndpunkt för mig, även om Vilks kanske upplever det så.

Vilket inte hindrar att jag är öppen för själva idén att en viss gest (t.ex. påståendet "detta är konst") kan generera en estetisk blick också på verkligheten.

Vad sedan gäller bedömningen av Vilks verk som "hundteckning" (?), så är min tanke att kombinationen "profet" och "hund" och "rondellhund", till skillnad från pissoaren, faktiskt innehåller en kreativ sammanföring i själva motivet. Lägg därtill komponenten "förbjuden avbildning" och teckningens medvetet nonchalanta stil. Jag tycker nog inte att det är helt oävet som satir. Och inte minst mera öppet för tolkning än vad som kanske alltid har framkommit.

Vartill förstås kommer den parodiska komponent som rondellhunden delar med Duchamps pissoar. Framförallt betraktar jag dem båda som en sorts lyckade skämt med sin tids konstinstitution.

av Jacob C 2010-05-23 16:03:56