Så vulgär kan responsen bli när en idétext som Bernard-Henri Lévys artikel förvanskas.
Filosofen, och flera med honom, bekymrar sig för den skada en närmast religiös hänryckning inför det judiska – i fallet Israel kan man i den svenska opinionen urskilja en resa från onyanserad idealisering av den nyfödda judiska staten till delegitimisering och demonisering – även åsamkar oss andra.
Mystifieringen av det judiska är en del av vårt kulturarv. Det är vi som lever i kulturer präglade av judendomens två dotterreligioner som har ett” judiskt problem”, ett pubertalt problem om man så vill, som vi tycks ha svårt att växa ifrån.
Problemet får de mest sansade människor att se svartvitt. För även om det vore rimligt att lägga hela skulden för tragiska händelser som den blodiga bordningen av Mavi Marmara på Israel står världens uppmärksamhet och reaktion – enorma och delvis hätska demonstrationer från Stockholm till Sydney, direkt antisemitiska uttalanden i FN, medial detaljgranskning av Israels ”själ”, med mycket mycket mera – inte i proportion till svaren på händelser i andra delar av världen.
Judar är varken änglar eller demoner. De är bara människor. Israel är inte världens centrum. Landet är inte ens Mellanösterns centrum. Där finns andra aktörer med egna ambitioner. Detta måste sägas och sägas igen. Omvärldens "judiska problem" måste studeras noggrant. Inte minst nu när Turkiet närmar sig Iran länk Ahmadinejadinlägget och populismen frodas i Europa.