En offentlig person får sin heder och integritet ifrågasatt och vips! konsulterar de så kallade pr-experterna, ofta med bakgrund i medierna och med försänkningar hos tidigare kolleger. I stort sett varje gång kommer de dragandes med sina plattityder: man "ska säga som det är" så fort krisen "exploderar"; det farligaste och dummaste som finns är att ljuga; sanningen kommer alltid förr eller senare fram. Dessa expertuttlåtanden portioneras nu naturligtvis ut under affären Littorin.
På en fråga från en Aftonbladet-läsare om hur Reinfeldt skulle ha skött situationen, svarar konsulten och förre journalisten Paul Ronge: "Regeringens krisstrateger borde ha tvingat fram ett beslut: Antingen tror vi på Littorin och stöder honom, eller så får vi honom att tala sanning och även då stöder vi honom - alla gör fel och har brister."
Om Littorin påstår att han inte köpt sex kan det påståendets sanninghalt bara kontrolleras mot de fakta som föreligger: hans egna uppgifter och eventuellt andra fakta. När Reinfeldt säger att han måste tro på Littrin är det givet att han försökt bilda sig en uppfattning på basis av vad han kunnat få reda på. Samtidigt kan han inte vara hundra procent säker, och ord står mot ord. Ändå hävdar Paul Ronge, som vore det hur enkelt som helst, att man kan få en människa i djup kris och under extrem press att "tala sanning".
Hur då? Det talar Ronge inte om.