Inom loppet av några dagar har två av Sveriges mest inflytelserika lyriker under efterkrigstiden avllidit: Bengt Emil Johnson och Ragnar Thoursie. Trots sina skilda utgångspunkter och referenser förenas de av ambitionen att driva en fortlöpande samhälls- och civilisationskritik. Socialdemokraten och folkhemsreformatorn Thoursie utgick från staden som social utopi och gemensam nämnare för ett friare, värdigare liv. Bengt Emil Johnson såg ett annat samhälle som han aldrig riktigt gillade utan ville hålla på avstånd. Det är inte konstigt att han slog om just på 1970-talet och utnyttjade sin muskikalitet i en personligt hållen och nyskapande naturlyrik.
Änu en gemensam nämnare för Johnson och Thoursie: båda var, höga, tjänstemän: Thoursie byråchef på AMS och Johnson programdirektör i Sveriges Radio. De var båda flitiga män i den svenska staten men drog olika slutsatser av de erfarenheterna i sina författarskap.