Nycanders genomgång av humaniora är ganska eklektisk och han glömmer påpassligt nog att inkludera ett antal ämnen där liberalismen och nyliberalismen frodas som exempelvis företags- och nationalekonomi. En utveckling som för ekonomivetenskapen kanske har varit till lika stor nackdel som marxismen, strukturalismen och poststrukturalismen inom övrig samhällsvetenskap och humaniora.

När det sedan gäller Johans kritik av konstruktionismen tycker jag att han gör det lite lätt för sig. Med lite filosofiskt finlir kan man naturligtvis avfärda konstruktionismen som logiskt bristfällig - om allt är sociala konstruktioner bör detta även gälla för konstruktionismen som då saknar ett extern kriterium för att kunna falsifieras.

Men får konstruktivister anser att beteenden eller andra sociala fenomen är alltigenom socialt konstruerade, däremot är deras tolkning alltid det. Jag har som sociolog lite svårt att greppa vad Johan menar med "naturligt framvuxna beteenden", skulle det vara till exempel att tvätta händer före maten eller att följa bostadsräntans utveckling? Varje försök att beskriva, analysera och förstå dessa fenomen måste däremot ta sin utgångspunkt i ett antal försanthållanden om sociala fenomen som är socialt konstruerade. Våra analytiska verktyg som t.ex. språk eller statistik: socialt konstruerade. Språnget från den insikten till ett försvar av statligt maktutövning övergår min (socialt konstruerade) fantasi. Men Johan har säkert en annan konstruktion, typ 2.0.

av bockis 2010-07-19 17:38:34

Precis. "To be a leftist today You have to believe that Gender is a social construct and that homosexuality is normal"
Lysenko i ny tappning.

av Enke 2010-07-19 18:31:38

bockis: "naturligt framvuxna beteenden" är nog snarast en tanke som har att göra med den konservativa tanketraditionen. Alltså snarare än den liberala. Och det enda man kan kritisera i Johan Lundbergs annars utmärkta inlägg är väl kanske att han bara nämner frånvaron av liberalism under sin studiegång. För jag antar att frånvaron av konservatism i grundkurserna var lika frappant som frånvaron av liberalism. (Rätta mig om jag har fel Johan.)

av Den Väldige 2010-07-19 21:15:14

Svante Nycander citerade också Dilsa-Demirbag-Sten: "På vissa kultursidor verkar det vara synonymt med att vara fascist."

Det är en känsla som de allra flesta liberaler känner igen sig i eftersom många kulturredaktioner är en kommunistisk bastion i Sverige. Det förklarar också varför Lars Vilks inte får mer än ett pliktskyldigt stöd därifrån, om ens det. Deras världssyn är av den karaktären att alla försök till debatt omintetgörs eftersom det inte är möjligt att samsas om några gemensamma referenspunkter som utgångspunkt för en diskussion. och det blir tydligt i spontana nätdebatter att de står för en historabeskrivning som är främmande för alla som har läst mer än Marx.

av Christer Eriksson 2010-07-20 00:20:56

Johan

Du har helt rätt. Jag kan inte förklara det på något annat sätt än att många kallar sig för liberaler utan att vara det rent konkret. Men även om exempelvis Expressen ska vara en liberal tidning så vet vi samtidigt att de allra flesta journalister i regel är vänsteranhängare. Det leder kanske till ett kortslutningsproblem?!

av Christer Eriksson 2010-07-20 01:01:41

Johan

"Professor Kent Asps senaste kartläggning av den svenska journalistkåren, genomförd 2005, bekräftar tidigare resultat. Två journalister av tre sympatiserar med det rödgröna blocket (s, v eller mp), med en extrem övervikt för partierna till vänster om socialdemokratin. Bland journalister i mellanchefsåldern, 45-54 år, är övervikten ännu större: 72 procent rödgröna, 27 procent borgerliga. Motsvarande vänster-övervikt finns också inom radio/teve, public service." www.dn.se/.../...sbilden-avgor-vinklingen-1.661908

Utifrån den kartläggningen av journalisternas politiska hemvist är det högst sannolikt att många journalister vid borgerliga och liberala tidningar egentligen står för andra värderingar än tidningens egna.

av Christer Eriksson 2010-07-20 02:18:04

Ursäkta en stackars förvirrad ingenjör renons på humanistisk universitetsskolning, men blandar vi inte friskt äpplen och päron här?

"Das Konstruktionismus as sich" tolkar jag som en filosofisk inställning till att vi människor automatiskt och oundvikligen färgar allt vi analyserar. Det är inte särskilt kontroversiellt. För en ingenjör som läst mätteknik är det självklart att all mätning påverkar och distorderar det man försöker mäta. Jfr även Heisenbergs osäkerhetsprincip.

Men: innebär det då att alla försök att hitta sanningar blir omöjliga och onödiga? Blir allt vi ser omkring oss sociala konstruktioner? Knappast. Den som hävdar att jordens bana runt solen är en social konstruktion förtjänar samma vetenskapliga respekt som Flat Earth Society. Om vi antar att Darwins teser om det naturliga urvalet är sanna, så följer ej automatiskt därav att vi skall gå ut och slå ihjäl gamla och barn, eftersom bara de starka skall överleva. Vi har fortfarande fri vilja att forma vårt samhälle som vi vill ha det.

En intressant punkt tas upp av bockis, som anser att statistik är socialt konstruerad. Där är jag av motsatt åsikt: statistik är vetenskap, verifierad så långt det är möjligt. Om jag räknar ut att en bro med 90% sannolikhet kommer rasa, så finns det inga sociala konstruktioner i världen som kan ändra detta så att samma bro med 99.999% sannolikhet kommer hålla. Däremot kan det mycket väl vara sociala konstruktioner som styr vilken säkerhetsfaktor vi tycker är rimlig för brons konstruktion.

av Hans Odeberg 2010-07-20 11:11:58

Hans och jag har nog en ganska liknande epistemologisk ståndpunkt (förutom att jag insisterar på att det heter "der Konstruktivismus an sich . Dessvärre har ju många samhällsvetare i postmodern anda skåpat ut vetenskapens anspråk på om kanske inte sanningar men i alla fall rimliga teoretiska förklaringar och hypoteser. Även om våra analytiska redskap med nödvändighet är socialt konstruerade är ju inte verkligheten det. Det kanske råder en viss begreppsförvirring här: socialt konstruerad betyder inte att ett fenomen kan tolkas eller analyseras hur som helst, bara att tolkningen bygger på ett antal grundläggande sociala överenskommelser. Om vi tar Hans bro-exempel: om bron med 90% sannolikhet kommer att rasa har detta uttalande en konkret relation till en delad verklighet. Där finns en brokonstruktion (av för senmodern arkitektur typiskt undermålig natur) med en estimerad hållbarhet. För att begripa denna hållbarhetsberäkning krävs dock ett antal kunskaper i statistik, t.ex. att det inte med absolut säkerhet går att beräkna risknivån (då den teoretiska normalfördelningen går mot -/+ oändligt). En del av dessa kunskaper är oomtvistade inom statistik och hållfasthetslära, en del kunskaper utvecklas såtillvida att gamla sanningar förkastas och nya utvecklas. Ergo: en bro som med 90% säkerhet skulle rasa på 1970-talet skulle faktiskt rasa med en annan sannolikhet idag.

Detta exempel är lite krystat eftersom det trots allt finns ett stort antal kända lagar inom naturvetenskapen (även om naturligtvis även dessa modifieras då och då, men utan någon större konsekvens för förståelsen av vår vardagliga fysiska omgivning). Det är värre med samhällsvetenskapen där det mig veterligen inte finns en enda lag som det råder konsensus kring. Inom nationalekonomin görs det förstås ett antal tappra försök (typ lagen om avtagande marginalnytta m.fl.) men för det första finns det en ganska omfattande inomvetenskaplig kritik mot nationalekonomins lagar, för det andra gäller dessa lagar endast under förutsättningen av väldigt speciella, idealtypiska förhållanden. Lite som om gravitation skulle gälla för gröna äpplen av sorten Granny Smith under förutsättning att det är 20 grader och solsken). Det gör enligt min åsikt inte samhällvetenskapen mindre vetenskaplig, men beroende av att forskare har en viss insikt kring de begränsningar som ändå finns när det gäller medvetna forskningsobjekt som människor och sociala system.

av bockis 2010-07-20 12:08:19

I Hans Odenbergs i övrigt utmärkta resonemang levereras detta dubbelfel:

" Om vi antar att Darwins teser om det naturliga urvalet är sanna, så följer ej automatiskt därav att vi skall gå ut och slå ihjäl gamla och barn, eftersom bara de starka skall överleva. Vi har fortfarande fri vilja att forma vårt samhälle som vi vill ha det."

Hur ett försanthållande av Darwins teori leder till slutsatsen att vi genast ska slå ihjäl barn och gamla är minst sagt svårförståeligt. Det är de starka egenskaperna (stark = mest funktionell i den rådande miljön) som överlever i populationen och denna process formar arten över tid. Att någon överhuvudtaget blir gammal är ett tecken på att individen besitter de egenskaper som krävs för att frodas i den aktuella miljön. Att slå ihjäl barn, de enda bärarna av artens genom vore onekligen kontraproduktivt.

Vi är fria att forma samhället som vi vill. Vi kan till exempel ödelägga det med kärnvapen (eller med störda ideologier). MEN om vi vill bygga ett samhälle som är bra för människor kan det inte byggas hur som helst. Människan har nämligen vissa givna egenskaper och behov. Ju bättre förståelse för dessa egenskaper och behov en samhällsbyggare besitter, desto bättre samhälle kommer att kunna konstrueras. Jag vet att det inte är modernt och populärt att erkänna det, men det finns en mänsklig natur. Att förstå denna och ta hänsyn till den i samhällets organisering är nödvändigt för att kunna åstadkomma ett gott samhälle.

Den tanketradition som jag anser kommer närmast en förståelse av den mänskliga naturen är den konservativa (Det finns olika uttolkare av denna tanketradition, vissa är mindre bra). I denna tanketradition betonas frihet men inte i naiv liberal mening, utan med tillägg om människans felbarhet. Dessutom betonas det grundläggande behovet av nära, stabila och varaktiga relationer, vilket vi i vår liberala kultur dessvärre har raserat i hög utsträckning. Till detta läggs att olikheter bejakas och ses som naturliga och berikande. Därmed är man mot storskaliga politiska försök med syfte att likrikta och nivellera befolkningen (vilket socialismen och socialliberalismen oavbrutet sysselsätter sig med). Dessutom betonar man vikten av kultur, samhörighet och historiska rötter. Alltså fjärran från det nutida idealet av extrem individualism med tomma, andefattiga, deprimerade människor som desperat söker mening i narcisisstiskt "självförverkligande", konsumtion, tomma ideologier och "new age".

Mvh.

av Stoller 2010-07-20 12:27:53

Minns när jag själv studerade humaniora på universitetet. Tyckte alla dessa konstruktivister var extremt fascinerande. Allt skulle ifrågasättas och avslöjas som mänskliga konstruktioner - utom, givetvis, patriarkatets, kapitalismens, den vita rasens och heterosexualitetens rena ondska... Det var helt uppenbart att konstruktivismen för många var ett redskap för ideologisk kamp snarare än en metod för att bättre kunna förstå världen.

av Magnus J. 2010-07-20 16:02:23

Mycket bra inlägg. Konstruktivisterna röjer främst väg för en etatisisk politik där man själv hoppas bli den moderne katekes-förhörsledaren i form av mångkulturkonsulent även kallad politisk kommissarie i andra länder eller en något mindre iögonfallande titel inom statlig eller kommunal förvaltning. Dessa politiska välmenande coacher håller även på att sprida sig till näringslivet. Detta förutom meriteringen bland likasinnade på diverse institutioner och centrumbildningar.

av Maria 2010-07-20 17:55:30

Stoller
Hur menar du att en tanketradition kan betona individuell frihet utan att vara liberal? Det är viktigt att inte förväxla socialliberaler med klassiska liberaler eftersom de har mer gemensamt med vänsterns kollektivistiska synsätt. Och naturligtvis är inte människan ofelbar men vem annars ska skilja på vad som är rätt eller fel? Sedan är det väl upp till den enskilda individen att bedöma vilka relationer som är meningsfulla och fyller det egna behovet. Jag har svårt att se hur en liberal livsstil kan stå i ett motsatsförhållande till våra egna behov och önskemål då den tar utgångspunkt i detsamma.

Du menar vidare att "extrem" individualism skapar "tomma, andefattiga, deprimerade människor som desperat söker mening i narcisisstiskt "självförverkligande", konsumtion, tomma ideologier och "new age"." Och att det i sin tur beror på att vi inte betonar "vikten av kultur, samhörighet och historiska rötter". Men det är i så fall en konsekvens av den fria viljan och jag förstår inte hur någon kan bli lyckligare av att tvingas in i relationer och konventioner än de som har valt dem frivilligt? Motsatsen till den fria viljan ser vi i fängelsemiljöer där fångarna till slut blir institutionaliserade och inte klarar av att leva i ett fritt samhälle efter frigivningen då de inte är vana vid att fatta egna beslut och ta ansvar för sitt eget liv. Jag fruktar att när konservatismen önskar att samla alla människor runt vissa konventioner och traditioner så sker det på bekostnad av individens frihet, i likhet med socialismens kollektivistiska grupptänkande

av Christer Eriksson 2010-07-20 18:04:28

Christer, socialliberaler tar åtminstone med i beräkningen att människan är en kulturvarelse som föds med olika förutsättningar och laborerar med fler frihetsbegrepp än att äga fabriker och låna pengar.

av Iggy Drougge 2010-07-20 22:31:34

En diskussion mellan någon som företräder klassisk liberalism (Christer), någon som försvarar socialliberalism (Iggy) och någon som (till sin egen initiala förvåning) finner en bild av ett bättre och mer mänskligt samhälle i den konservativa tanketraditionen? Mycket lockande och det känns fräscht jämfört med det vanliga gnället mellan liberaler och socialister!

Socialliberalismen ligger från min horisont för nära socialismen. Här förespråkar man oftast statsindividualism där staten blir en garant för frihet genom att beskära friheten (exempelvis kvoterad föräldraförsäkring). Det är inte sällan så att social-"liberaler" kommer med mer radikala socialistiska förslag än socialisterna själva.

Den klassiska liberalismen ser jag som en fin och ofta genomtänkt ide´tradition. Det glöms dock ofta att människan är ett socialt djur, ingen är sig själv nog. Vi måste umgås, kommunicera, samarbeta och kompromissa. Christer, det fria valet finns men endast i en redan given situation. Att födas idag innebär att födas i ett samhälle där ens förfäder på gott och ont påtvingats industrialismen med påföljande urbanisering, splittring av gamla gemenskaper samt en utbredd individualism och materialism som jag är övertygad om är den största orsaken till den stora psykiska ohälsan i ett av världens materiellt sett mest välmående länder.

Att skilja på rätt och fel, bra och dåligt. Hur ska vi göra det? Om man, utan förbehåll, förespråkar att detta är upp till individer, så är man för anarki och total social upplösning.

Mvh.

av Stoller 2010-07-21 08:26:50

Konstruktionismen dragen till sin spets utgår ju från att människan vid födseln är ett tomt ark.

Var inte detta liberalen John Lockes idé?

av Thomas A 2010-07-21 10:01:20

Iggy: "Christer, socialliberaler tar åtminstone med i beräkningen att människan är en kulturvarelse som föds med olika förutsättningar och laborerar med fler frihetsbegrepp än att äga fabriker och låna pengar."

Jag ser inga motsättningar här och inte heller i värnandet av en fri skola och sjukvård. Med klassisk liberalism avser jag inte endast Adam Smith utan framförallt tankarna till John Locke och Voltaire. Men jag menar att socialliberalerna sviker viktiga kärnvärden när de förordar identitetspolitik och försvarar religiösa uttryck som muslimsk klädkod i stat, kommun och landsting, samt står upp för feminismen vilket endast är ett kvinnligt gensvar på manlig schauvinism.

Det leder oss ofelbart tillbaka till ett feodalt samhällssystem där grupprättigheter ersätter individuella rättigheter och står i klar kontrast till den liberala synen på en konfessionslös stat samt allas likhet inför lagen oberoende av etnicitet, kön och ideologisk övertygelse.

av Christer Eriksson 2010-07-21 14:01:31

Stoller
Jag tror att vi delar synen på socialliberalismen men är inte enig i din syn på att liberalismen leder till anarkism eftersom det är ett samhällstillstånd utan lagar och auktoriteter. Liberaler står tvärtom för ett samhälle med gemensamma lagar och institutioner med både rättigheter och skyldigheter för alla individer. Den betonar alltså vikten av samarbete och kompromisser i fredlig samförstånd mellan olika åsiktsinriktningar.

Därigenom undviker man också ett kaotiskt och anarkistiskt tillstånd som annars skulle uppstå. Och som vi tidigare har diskuterat toppar Sverige och de sekulära västdemokratierna FN's lista över världens bästa länder att leva i, till trots för den urbanisering och uppsplittring av familjeband som har varit fallet.

av Christer Eriksson 2010-07-21 14:28:54

Jag menar inte att liberalism måste leda till anarki. Jag menar endast att man inte kan nöja sig med individuell frihet som mål om man vill ha ett gott samhälle. Ofta saknas, hos liberaler, en vidare analys av vad människor faktiskt behöver förutom frihet att följa sina individuella impulser. Vad liberalismen emellanåt glömmer är att vi alla ingår i ett socialt och kulturellt sammanhang.

Konservativa, liksom liberaler, utgår från att människor i de flesta fall vet vad som är bäst för dem. Men konservativa tänker att detta gäller inte bara isolerade individer, utan även familjer, byar, grannskap och samhällen. För att reell frihet ska råda måste det finnas realistiska alternativ att välja mellan. Idag är samhället uppbyggt kring idén att vi lever antingen ensamma eller i tvåsamhet. Alla heltidsarbetar och barnen tas omhand på institutioner som allt sämre klarar av sin uppgift på grund av en olycklig ideologisering av verksamheten, med tillhörande proletarisering av personalen. Visst kan man välja annorlunda men samhällets nuvarande organisation gör att det blir svårt. Samhället borde över huvud taget inte ha några preferenser för folks val av livsstil men detta har främst socialister (och i viss mån liberaler) svårt att hålla fingrarna borta från.

Både liberaler och socialister har en ambivalent (ibland direkt fientlig) inställning till naturliga kollektiv (naturliga i meningen att de växt fram oberoende av storvulna politiska idéer och program). Naturliga kollektiv är helt enkelt spontant framväxta sociala kontakt- och stödnät (familj, släkt, vänner, föreningar, mm.). Socialisterna vill försvaga dessa grupperingar då de ses som konkurrenter till deras megakollektiv och liberaler har ofta en ljum inställning till dem då de anses hämmande för den självtillräckliga individens totala frihet att följa minsta impuls och nyck utan att behöva kompromissa och ta hänsyn till andra (så länge man inte begår direkta fysiska övergrepp mot andra - där verkar gränsen gå mellan liberalism och anarki).

Christer skriver: "...som vi tidigare har diskuterat toppar Sverige och de sekulära västdemokratierna FN's lista över världens bästa länder att leva i..."

Det beror på vem som mäter och vad man mäter. Livskvalité är mycket svårt att mäta men det finns tvärkulturell forskning om lycka som visar att många länder i "tredje världen" hamnar skyhögt över svenska förhållanden, detta gäller även länder som betraktas som väldigt fattiga och utsatta. Jag har inte några källor i huvudet men litar på att ni kan navigera på både google och vetenskapliga databaser om intresse finns. Det senaste exemplet jag hörde om var en studie som jämförde psykisk hälsa hos svenska ungdomar med ungdomar i Bosnien vid krigets slutskede. Bosnierna mådde mycket bättre än svenskarna. Detta borde utgöra en mycket kraftig väckarklocka.

Vi har låg spädbarnsdödlighet, vi lever länge och har jättefina TV-apparater. Vi har också råd att leda världsligan i ensamhushåll. Vi kan självförverkliga oss medan barnen tar hand om varandra i stora dagisgrupper. Allt detta är nog gott och väl men är vi lyckliga? Är vi tillfreds när vi ligger på vår dödsbädd eller känns det som om vi missat något? Varför måste en så oerhört stor del av befolkningen, inte minst ungdomar, medicineras med uppåttjack, neråttjack eller antidepressiva preparat för att inte gå under?

av Stoller 2010-07-21 21:29:33

Stoller
När du talar om naturligt framväxta kollektiv antar jag att du önskar en större gemenskap i form av storfamiljer. Men det hör till svunna tider där den växte fram som en nödvändighet i jordbrukssamhället och där stora barnkullar behövdes för att ta hand om gamla och sjuka samt för att driva gården och jordbruket vidare. Men rationaliseringen av jordbruket har skapat storjordbruk där endast ett par procent av befolkningen behövs. En återgång till småskaligt jordbruk och självhushållning låter sig inte göras utan kraftiga subventioner från staten och omfördelning av arbetskraft och det är inte politikerna och skattebetalarna beredda att ställa upp på.

Dagens högteknologiska värld förutsätter kunskaper som vi inte längre kan få i hemmets lugna vrå. Högre utbildning vid högskola och universitet tvingar många att flytta till större städer och för att skaffa sig arbete och inkomster. Dagens informationssamhälle rymmer dock större möjligheter än både jordbruks- och industrisamhället eftersom internet har revolutionerat kommunikationsteknologin. Interaktiva bloggar och forum, som exempelvis Axess, innebär en kommunikationsform som växer fram organiskt på global basis och sträcker sig alltså betydligt längre än till den egna familjen. Även om familjen inte är samlad på samma sätt som förr så är möjligheterna för social kontakt som bygger på en reell värdegemenskap, kunskapsinhämtning eller meningsutbyte större än nånsin.

När du skriver: "För att reell frihet ska råda måste det finnas realistiska alternativ att välja mellan. Idag är samhället uppbyggt kring idén att vi lever antingen ensamma eller i tvåsamhet.",så anser jag mot bakgrund av det ovanstående sagda att dagens samhälle uppfyller dem kraven oavsett bosättningsform. Sedan är jag helt enig i att vi behöver mer kunskap om våran historia och kultur för att förstå vår samtid. Efter min mening är det ett klart försummat område inom skolan men det kan vi nog snarare tacka socialdemokraterna för och inte liberaler. Jag är också enig i att samhällets uppgift inte är att lyfta fram en viss ideologi eftersom det står i motsättning till statens roll som politiskt och ideologiskt neutral. Men då måste man vara lika konsekvent på alla områden och inte heller tillåta religiösa friskolor. Däremot har jag svårt att tro att bosnier i krigets slutskede generellt hade en bättre livskvalité än svenskar eftersom flyktingströmmen faktiskt gick därifrån och hit, och inte tvärtom.

Och visst skapar välfärdssamhället nya problem som alkohol, droger, stress och övervikt. Men samtidigt har vi aldrig haft så mycket fritid som idag och möjlighet att förkovra sig inom våra respektive intresseområden, och allvarligt talat dör jag hellre av övervikt än av svält, och är hellre olycklig i en Porsche än på en buss.

av Christer Eriksson 2010-07-22 03:25:00

Christer:

Själv vill kag varken dö av svält eller övervikt. Jag vill över huvud taget inte dö i förtid, om det kan undvikas, då det skulle drabba min familj hårt.

Hetsätning är ett missbruksbeteende. Missbrukar gör man för att man saknar något, för att man ej har fått sina behov tillgodosedda. Tack för att du tar upp ytterligare ett exempel (övervikt) på att vi inte mår så bra i vår individualistiska och materialistiska kultur.

För att tydliggöra: När jag resonerar om lycka och ett lyckligt liv menar jag inte att man är exalterad och euforisk, det kan man bli momentant men det är inte något att eftersträva i längden, då blir det mani och hela systemet kraschar efter några dagar eller veckor. Den lycka jag refererar till är en genuin och djupgående känsla av att livet är meningsfullt, av att ingå i ett meningsfullt sammanhang och av att livet är härligt att leva.

Bosnierna flydde kriget. De flydde inte sina, med svenska mått mätt, mycket stora och starka sociala kontaktnät. Att man är relativt lycklig innebär inte att man sitter med ett saligt flin och är dum i huvudet. Även relativt lyckliga människor blir momentant olyckliga och flyttar på sig när bomberna börjar falla. Det som var så spännande (och alarmerande för vår del) i studien är att bosnierna TROTS krig var lyckligare än svenskarna.

Varför du skriver om det gamla jordbrukssamhället förstår jag inte. Jag har aldrig pläderat för en återgång till detta. Jag ser det varken som möjligt eller önskvärt. Har du konstruerat en bild av mig som en tillväxt- och teknikfientlig naturromantiker? Jag försäkrar att jag varken är miljöpartist, nostalgiker, hippie eller fältbiolog!

Kanske har det att göra med att jag använder beteckningen konservativ. Detta vållar huvudbry för vissa. Jag vill varken bevara samhället precis som det är (detta förhållningssätt innebär strukturkonservatism och det verkar ligga närmre för dig än för mig!), ej heller vill jag vrida klockan tillbaka till någon specifik epok. Jag hänvisar till den konservativa idétraditionen som kan säga något om människans natur (formad under årmiljoner av evolutionens selektionstryck), om hennes egenskaper och behov, bland annat om de sociala och kulturella behoven.

Jag tror att många av de välfärdssjukdomar vi lider av och som inte beror på välfärd i sig (dvs., de beror inte på hög tillgång till materiella resurser), beror på att vi har fjärmat oss från levnadssätt och prioriteringar som är förenliga med uppfyllandet av vissa grundläggande mänskliga behov. Jag ser ingen motsättning i att uppfylla dessa behov i högre utsträckning i ett modernt teknikintensivt samhälle. Men vi behöver tänka om på ett antal punkter. (Stats-)Individualismen och materialismen (med tillhörande rationalism) i den omfattning dessa -ismer härskar över oss idag, utgör däremot ett hinder för uppfyllandet av dessa behov.

Ideologier, värderingar och livsstilar ska inte påtvingas uppifrån, därom verkar vi vara överrens. Staten ska vara neutral i förhållande till medborgarnas val på dessa områden. Men ändå vill du förbjuda (vissa) friskolor (för att du inte gillar dem!). Det framstår inte som ett speciellt liberalt drag hos dig. Jag kanske har fel, det kanske är förenligt med liberalismen att resonera så. Tur då att jag ser mig som konservativ snarare än liberal. Staten ska vara neutral, men det är inte neutralt att motverka eller till och med förbjuda initiativ som växer fram i lokalsamhällen! Staten kan vara en garant för kvalité genom att ställa vissa grundkrav på friskolor (och för Guds skull börja ställa rimliga sådana även på den kommunala skolan), men i övrigt ska staten hålla fingrarna borta!

Jag, för min del, är hellre lycklig i en buss än olycklig i en porsche. Helst är jag dock lycklig i en porsche! Bilen som sådan kan dock inte göra mig lycklig (annat än högst momentant och ytligt).

av Stoller 2010-07-22 16:11:51

Var tog Iggy vägen? Jag såg fram emot en debatt med tre olika perspektiv!

av Stoller 2010-07-22 16:15:03

Stoller
Övervikt är ett lyxproblem i jämförelse med svält. Det förstnämnda är ett uttryck för måttlöshet och det sistnämnda ett strukturellt problem. I ena fallet har du valmöjligheter men inte i det andra. Vidare kan man medicinera eller operera bort övervikt men inte svält. Det är att jämföra äpplen och päron. Sedan skriver du: "Den lycka jag refererar till är en genuin och djupgående känsla av att livet är meningsfullt, av att ingå i ett meningsfullt sammanhang och av att livet är härligt att leva." Men det är precis vad jag själv upplever varje dag utan att ens vara i närheten av mina rötter, och de traditioner som jag växte upp med, efter att ha bott utomlands i tolv år.

Jag tror att tryggheten måste komma inifrån och att en god uppfostran lägger grunden för den, men när fågeln har lärt sig flyga och lämnat boet är den inte lika beroende av sina rötter för att skapa en meningsfull tillvaro. De som ser på traditionen som en omistlig del av sitt liv lider av samma brist på självkänsla som en hetsätare, där traditionen bara är ett substitut för mat. Jag har inget emot traditioner rent principiellt men om vi alltid måste utgå ifrån dem sker ingen samhällsutveckling. Då kommer vi alltid att exempelvis spå vädret beroende på om svalorna flyger högt eller lågt utan att ta till oss nya metoder.

Anledningen till att jag nämnde jordbrukssamhället är att det var just där som alla blev beroende av en stor familj för att överleva och utgick ifrån din efterlysning av naturliga kollektiv då du skrev: "Naturliga kollektiv är helt enkelt spontant framväxta sociala kontakt- och stödnät (familj, släkt, vänner, föreningar, mm.)." Vi tycks vidare vara helt överens om att staten och det offentliga inte ska politisera och ideologisera samhällsfunktionerna. Men också skolan är en offentlig institution och du bör inte förväxla den liberala ståndpunkten att skolan kan drivas i privat regi med att den kan vara religiöst färgad.

En privatskola måste fortfarande styras av statliga direktiv för att den ska uppfylla kravet på kunskapsinlärning och bidra till ett inkluderande samhälle. Ett sådant samhälle kan varken muslimska, kristna eller socialdemokratiska friskolor tillgodose med sin ideologiska profil. Skolan i ett sekulärt samhälle måste vara en neutral zon för alla studenter oavsett deras, eller föräldrarnas, religiösa och ideologiska övertygelser.

av Christer Eriksson 2010-07-23 02:35:45

Christer och andra intresserade!

Övervikt:

Bakom missbruk finns alltid ett dåligt psykiskt mående. Missbruk kan oftast ses som ett symptom på psykiskt lidande. Den liberala synen på att allt beteende styrs av medveten och fri vilja är något förenklad. I stort sett allt destruktivt beteende kan ses som betingat av en bakomliggande problematik av psykiatrisk karaktär. Trots detta anser jag att vi alla är ansvariga för vårt beteende. Jag medger att detta är något paradoxalt. Problemet med den fria viljan har filosofer och andra tänkare brottats med sedan tidernas begynnelse. Det enda jag kan konstatera är att du gör det lite väl enkelt för dig när du resonerar att fetma är självvalt (liksom anorexi?, narkomani?, tvångsbeteenden?, mm.). Fetma är inte något lyxproblem när du dör av det. Dessutom argumenterar du emellanåt med någon annan (med dig själv?): jag har aldrig hävdat att svält och fetma är samma sak och jag pläderar inte för svält (det vore en märklig sak att plädera för!). Som jag skrev i mitt förra inlägg: "Jag tror att många av de välfärdssjukdomar vi lider av och som inte beror på välfärd i sig (dvs., de beror inte på hög tillgång till materiella resurser)..." Varför argumenterar du som om vi var tvugna att välja mellan svält och fetma?

Skolan:

Neutrala zoner existerar inte. Vi påverkas alltid av ideologiska och existentiella antaganden. Frågan är om staten ska besluta över vilka ideologier och existentiella antaganden vi ska "utsättas" för, eller om det är beslut som ska fattas i familjer och i lokalsamhällen. Jag har min uppfattning här och du har din. Staten har en uppgift att fylla i friskolor som garant för att olika trosuppfattningar, andra än den lokalt mest gällande, presenteras. Staten kan dock aldrig vara garant för att eleverna inte utsätts för trosuppfattningar (om vi inte förbjuder barnen att träffa varandra, lärarna och sina föräldrar!)

Christer är trygg i sig själv:

Vad skönt att du är trygg och välmående Christer! Trevligt att höra att du har haft en trygg och stödjande uppväxt och att du därmed har kunnat internalisera denna trygghet i din egen person. Alla har dock inte haft så fina förutsättningar som du. Frågan är vad som bör göras för att fler ska få det? Det handlar ju inte bara om dig. Lite solidaritet Christer!

Familj:

Beroendet av ett rejält socialt kontaktnät tog inte sin början med jordbrukssamhället. Människan har varit ett flockdjur redan innan det börjar bli meningsfullt att kalla homoniderna för människor. Feministerna har rätt när de hävdar att (den isolerade, avskilda) kärnfamiljen är ett relativt nytt fenomen. Vad feministerna missar är att kärnfamiljen behöver stärkas, ej förintas. Kärnfamiljen bildar kärnan i ett större familjärt sammanhang (därav namnet kärn-familj). Vi är konstruerade (under miljontals år) för att leva och verka i större sociala sammanhang än vi gör nu. Inte i konstgjorda, abstrakta sammanhang (kämpande klasser, intressegrupper, diskussionsforum på internet, mm.), utan i i verkliga relationer med starka band. I dessa relationer finns dagligt ömsesidigt utbyte av både praktiskt och emotionellt stöd.

Tradition:

Traditioner är viktigt för sammanhållning. Detta innebär inte att alla traditioner är bra, eller att de är oföränderliga. Men radikala försök att göra sig av med alla traditioner leder till en tomhet och identitetsförvirring i kulturen. Faktum är att traditioner (som sakta förändras) är det kitt som håller ett samhälle samman. Traditionen är kulturen. (Inte kultursides-"kulturen" som hatar den verkliga kulturen, dvs. traditionen, då denna är i vägen för deras försök att omdana alla människor i sin ideologiska form). Traditionen är det som möjliggör ett större gemensamt samhälle genom att binda samman de mindre grupper med verkliga dagliga relationer som utgör det större samhället. Gemensamma traditioner ger dessa grupper en identitet på kulturell nivå. Utan en sådan börjar det bli meningslöst att tala om ett samhälle.

Mvh.

av Stoller 2010-07-23 14:23:55

Stoller
Du skriver: "Den liberala synen på att allt beteende styrs av medveten och fri vilja är något förenklad." Då har du inte hört talas om kognitiv beteendevetenskap som säger att vi kan kontrollera våra beteenden genom att kontrollera våra tankar. När vi talar om exempelvis övervikt måste det också sättas i relation till något för att förstå det och det gör man ibland genom att jämföra det med sin motsats, och i detta fall svält. På motsvarande sätt sätter vi demokrati mot diktatur och frihet mot förtryck i en debatt om statsskick. Det måste vara tillåtet för mig att utveckla mina tankar utan att det nödvändigtvis sker i opposition till dina egna meningar för att förtydliga min ståndpunkt.

Och naturligtvis måste det existera neutrala zoner i ett sekulärt samhälle. Det är ju hela vitsen med ett sådant att ingen ideologi ska ha företräde framför någon annan, och just därför måste stat, kommun och landsting vara strikt neutrala i förhållande till olika idesystem. Det är endast ett sådant samhälle som alla kan samla sig runt utan att känna misstro. Du uppvisar ett högst inkonsekvent synsätt när du beklagar dig över ideologiseringen av samhällsfunktionerna samtidigt som du önskar religiösa friskolor. De utgör ett hot mot demokratin på samma sätt som det kommunistiska och fascistiska skolsystemet.

När du skriver: "Frågan är om staten ska besluta över vilka ideologier och existentiella antaganden vi ska "utsättas" för, eller om det är beslut som ska fattas i familjer och i lokalsamhällen.", så tyder det på att du inte har förstått vad ett sekulärt samhälle går ut på men framförallt att du inte inser de fulla konsekvenserna om lokalsamhällen i Rosengård och Rinkeby själva ska definiera vad deras barn ska lära sig i skolan. När jag sedan använder mig själv som exempel på att det är möjligt att vara en lycklig varelse utan att förhålla mig till de traditioner och konventioner som jag har växt upp i så ska det snarare tolkas som att det ibland är nödvändigt att bryta med sitt förflutna för att nå sina egna mål och har ingenting med bristande solidaritet att göra.

Sedan har jag aldrig förnekat att människan är en social varelse och att vi behöver varandra. Men formerna för det förändras hela tiden. Innan vi slog oss ner som jordbrukare för ca: 12000 år sedan var vi jägare och samlare. Vi levde då som nomader och flyttade jorden runt i jakt efter föda. Idag flyttar vi också jorden runt i jakt efter jobb och utbildning. Skillnaden är att vi inte är lika beroende av varandra för vår överlevnad eftersom samhället har tagit över ansvaret för utbildning, sjukvård och äldrevård. Jag förstår också vad du menar med traditionen som en samlande kraft men vill hellre betona betydelsen av de gemensamma värderingar som formar vår civilisation. Och med de orden avslutar jag min deltagelse på den här bloggen tills vidare även om jag under lång tid har haft stor glädje av den och funnit den högst meningsfull och relevant. Men hur mycket jag än respekterar Johan Lundgrens klarsynthet och begåvning som redaktör och skribent så finns det andra skribenter vid Axess som på kort tid har lyckats riva ner allt som han och Mats Wiklund har byggt upp.

Mvh Christer

av Christer Eriksson 2010-07-24 07:26:09

Christer:

Du skriver:" Då har du inte hört talas om kognitiv beteendevetenskap som säger att vi kan kontrollera våra beteenden genom att kontrollera våra tankar."

Det ligger något i det du skriver men jag ser ett sådant uttalande, utan förbehåll och vidare utveckling av resonemanget, som gravt förenklat och naivt rationalistiskt.

Kognitiv beteendevetenskap, eller kognitiv psykologi och kognitiv neurovetenskap, utgör ett stort och fascinerande forskningsfält. Från början en angelägenhet för psykologin men numera ett tvärvetenskapligt fält som även inkluderar bland annat filosofin, biologin, systemvetenskapen, medicin, evolutionsteori och lingvistiken. Kunskapen växer lavinartat med hjälp av ny teknik och då olika vetenskaper och paradigm inom dessa kan knytas ihop och befrukta varandra.

Vi har bara börjat skrapa på ytan av detta fantastiska kunskapsområde: människans inre universum. En sak står klart: människan, hennes funktion, känsloliv, tankar och beteende är oerhört komplexa och mångfacetterade. En ny trend inom området är att fokus vrids från renodlad kognition till affektsystem och deras förhållande till kognitionen. Faktum är att man med visst fog kan påstå att uppdelningen mellan kognition och emotion är en social konstruktion! Det ingår alltid affektiva komponenter i kognitiva processer och vice versa.

Visst kan vi, i viss utsträckning, förändra vårt beteende genom att ändra vårt sätt att tänka. Faktum är dock att det motsatta är mer effektivt. Det vill säga: en förändring av beteende (eller av sammanhang, sätt att leva) ger nya erfarenheter vilka i sin tur kan leda till att de scheman (eller script, eller objektrelationer, eller inre arbetsmodeller, beroende på teoretisk utgångspunkt), som till stor del är omedvetna antaganden om självet, andra människor och tillvaron i stort, kan luckras upp och förändras. Dessa scheman är djupt liggande mentala strukturer som tillkommit till stor del som ett resultat av de relationella erfarenheter vi har (eller har gått miste om). En förändring av dessa strukturer är i många fall möjlig men det kräver ett hårt arbete, uthållighet, motivation, tid och oftast högt kompetent professionell assistans.

Jag kunde inte motstå ett bemötande av resonemanget om kognitiv beteendevetenskap. I övrigt avslutar jag också mitt deltagande här i tråden då Christer tagit farväl. Jag tackar honom för ett givande tankeutbyte!

Mvh.

av Stoller 2010-07-25 13:11:58