Jag noterar att man i dagens Aftonbladet citerar mina ord här på bloggen om att "det liberala samhället har inte som syfte att låta människor agera hur de vill, utan i det upplysta, demokratiska och liberala samhällets väsen ligger att medelst regler, lagar och förordningar reglera relationerna även mellan individer".

Skribenten ifråga tycks hålla med mig om detta men vill icke desto mindre föra fram mig som exponent för svenska liberaler som mangrant sluter upp på de franska burkaförbudsivrarnas sida.

Som redan Aron Lund påpekat på Expressens ledarblogg, har jag aldrig förespråkat något burkaförbud. Tvärtom. Detta har jag flera gånger klargjort här på bloggen. Jag vet inte heller vilka andra svenska liberaler som är för ett burkaförbud. Det som jag i debatten har påpekat, är däremot att man drar alltför stora växlar, när man menar att det är oförenligt med liberala värden att förespråka ett burkaförbud. Liksom man kan vara liberal och vara för den svenska sexköpslagen och för lagstadgad delning av föräldrapenningen, eller för kvoterade bolagsstyrelser, kan man - enligt min mening - som liberal vara för även en lag som reglerar klädsel - allt för att på sikt främja jämställdheten.

Själv är jag dock motståndare till samtliga dessa lager och lagförslag, men inte därför att jag anser att de strider mot grunderna i ett liberalt och demokratiskt samhälle - utan kort och gott för att jag inte anser att staten bör lägga sig i hur vuxna människor klär sig; hur de väljer att idka sex; hur de väljer att vara hemma med sina barn; eller hur fördelningen mellan män och kvinnor ser ut i styrelsen för enskilda företag.

Såväl som konservativ, liberal eller som demokratisk socialist kan man dock enligt min mening inta en position där man förespråkar att staten går in och med lagar bestämmer över sexhandel, föräldraförsäkring, sammansättning i bolagsstyrelser och klädsel på offentlig plats,  utan att man för den skull gör sig skyldig till någon sorts politisk extremism.