Idag svarar jag Dilsa Demirbag-Sten i Expressen. Texten är dock (ännu?) inte inte upplagd på nätet, varför jag även publicerar artikeln här:
Dilsa Demirbag-Sten kritiserar dem som ”utgår från kollektiv i stället för individer” – och anför mig och Dick Erixon som högerflankens exponenter för detta. Vi påstås tillhöra gruppen ”reaktionärt konservativa krafter”, vi utmålas som företrädare för en kollektivistisk syn på muslimer, vi påstås förespråka kollektiva bestraffningar av muslimer samt driva frågan om ”Eurabien”.
Det märkliga är att inte ett enda citat anförs som belägg. Skälet är enkelt: jag tillhör inte några av de ideologiska kollektiv som Dilsa Demirbag-Sten vill sortera in mig i. Och jag har aldrig uttryckt sympatier med deras påstådda värderingar. Jag är för fri invandring och har aldrig yrkat på kollektiva bestraffningar av muslimer. Jag har tagit avstånd från förbud mot burka. Och har uttryckligen kritiserat beskrivningen av muslimer som kollektiv, till exempel i min recension i Axess av Lena Sundströms ”Världens lyckligaste folk”.
Genom att utmåla mig, Anna Ekström, Dick Erixon och Ayaan Hirsi Ali som högerextremister gör Demirbag-Sten samma misstag som vissa liberaler gjorde på 50-talet, i samband med debatten om tredje ståndpunkten. I sin strävan att gå vänstern till mötes accepterade man då tanken om USA och Sovjetunionen som lika goda kålsupare. Vilket var själva grogrunden till den destruktiva vänsterdominans som Svante Nycander nyligen diskuterade i sina DN-artiklar om liberalismens marginalisering bland svenska kulturdebattörer och akademiker. Genom tredje ståndpunkten försköts den ideologiska balansen: att vara liberal USA-vän uppfattades som lika extremistiskt som att gå Sovjets ärenden.
När Sverigedemokraternas chefsideolog Kent Ekeroth nyligen, på sajten Politiskt inkorrekt, gav sig in i den nu pågående debatten, var det intressant nog med en kritik mot Axess som starkt påminner om Demirbag-Stens. Varför ska det stötas och blötas vilka liberaler som har blivit feltolkade, undrade han. Jo, Demirbag-Sten och Ekeroth: det beror på att vi vill komma till rätta med den ideologiska balansen, så att demokratins och liberalismens förespråkare kan skiljas ut från nationalistiska populister och destruktiva kulturrelativister. Det behövs helt enkelt en annan ideologisk avvägning än den gängse, den som Demirbag-Sten nu har anslutit sig till, och som som förkunnar att liberalt sinnade, centerpartistiska, kulturkonservativa och värdekonservativa debattörer är politiska extremister.
Innan Dilsa Demirbag Sten delar ut sina förhållningsorder om att inte ”kollektivisera” borde hon slutligen sopa rent framför egen dörr. Så sent som för ett par år sedan skrev hon själv i Expressen om ”islams verkliga ansikte” - på ett sätt som inte lämnade utrymme åt nyanseringar mellan olika sorters muslimer: ”Det krävs inte mycket inlevelseförmåga för att förstå att den verklighet som råder i de muslimska länderna - med religionsförföljelser på ickemuslimer, antisemitism, mord på homosexuella, kvinnoförtryck och förföljelser av religionskritiker - är islams verkliga ansikte.”