Med en ängels tålamod har Barack Obama sträckt ut hand efter hand till Mahmoud Ahmadinejad och undanbett sig knutna nävar. Nu – äntligen – är handsken kastad. Ahmadinejad har utmanat Obama på tvekamp inför världens medier. Han vill, i samband med sitt traditionsenliga framträdande inför Generalförsamlingen i september, ”lägga de globala frågorna på bordet” och avgöra vårt öde ”man och man emellan”. Som hans utrikespolitiske talesman formulerade det skulle världens nationer ”få sätta sig till doms över vilken logik som är korrekt; iraniernas eller Washingtons”.
Vi karaktärssvaga kvinnor har väl bara att bänka oss bakom skranket där vi hör hemma och ta en cigarett i väntan på att skänka våra färger åt någon Lejonhjärta. Själv har jag återgått till gamla hederliga Gitanes utan filter. Mina iranska Marlboro har tyvärr visat sig vara förgiftade – på svårt judiskt vis: med radioaktivt hemoglobin. Ni män som föredrar tuggummin (ni är ju så mycket duktigare på att sluta röka än vi kvinnor) borde för övrigt varnas för de palestinska: De har har en (o)önskad bieffekt – en Levinsky-effekt, också den judegenererad. Sambandet mellan den judiska rasen och det kvinnliga könet slogs för övrigt fast redan 1882, av fransmannen Gellion-Danglar: Båda är kattlika, det vill säga rovgiriga och driftstyrda. Teorin nådde sin klimax hos Otto Weininger som August Strindberg naturligtvis beundrade.
Därmed är vi tillbaka vid amerikanska presidenter och den ahmadinejanska ridderligheten. Det är nämligen så att även den bottnar i den judiska världskonspirationen, liksom i en viss förvirring. Ahmadinejad har vid upprepade tillfällen uttryckt sin avsikt att slita Obama ur judarnas klor. Han önskar så att säga slå sig ihop med – ingå i fusion med – alla goda krafter innan det är för sent att rädda världen. Men han har också funderat över om det inte kan vara så att det är västmakterna som planterat den sionistiska lansen i den muslimska världens hjärta, Al Quds.
Då närmar vi oss svaret på frågan om vilka kort Ahmadinejad kan tänkas vilja lägga på bordet. Med utmaningen följde tydligen en fråga: ”Är USA:s regeringsmakt influerad av sionister eller är det tvärtom? [Obama] borde göra klart vem som kontrollerar vem.” Sionisterna, berättade han, är ”ett politiskt parti som hanterar rikedomar och pengar”. Men, tillade presidenten enligt en farsi-språkig nyhetsbyrå, deras anspråk på att vara judar är falskt och gör judendomen orätt. Ahmadinejad vill således bringa klarhet i hur allt detta hänger ihop rent faktiskt och logiskt. Det kan man ju på sätt och vis förstå – även ur ett felint perspektiv.