Dagens Nyheter rapporterar att Riksenheten för mutbrott överväger att inleda en förundersökning gällande Kronprinsessan Victorias och Prins Daniels bröllopsresa. Resan, vars värde uppgår till mångmiljonbelopp, stod affärsmannen Bertil Hult för. Och frågan är då naturligtvis om man kan tänka sig att Hult förväntar sig några gentjänster efter att ha lånat ut sitt privatplan, en Dassault Falcon 7X, Lyxjakten ”Erika XII” samt en bättre lyxvilla i Beaver Creek, Colorado, USA. Men det finns inga skäl att här på Axessbloggen spekulera i skuldfrågan eller för den delen graden av altruism hos äldre affärsmän (något som i det närmaste är en filosofisk frågeställning).
Nej, den fråga som istället infinner sig är i vilken mån hovet håller sig med rådgivare eller om alla beslut gällande kungliga angelägenheter utgår från vad de berörda vill och känner för stunden.
I fallet kring det misstänkta mutbrottet så kanske det hade räckt med att någon påpekat det självklara i att ”det kan uppfattas som en smula underligt av allmänheten att en affärsman bjuder brudparet på en dyr bröllopsresa när de redan, ja, fått ett apanage”.
Historien visar att bättre familjer med makt och inflytande alltid gjort det till en hederssak att hålla sig med goda rådgivare. I Sverige hade Riksdrotsen fram till 1809 funktionen att ge kungen råd i knepiga spörsmål. Men eftersom regeringsformen inte längre erkänner Riksdrotsen får ett modernt kungahus kanske leta efter andra förebilder. En stilig förebild skulle då Consiglieren, juristen Tom Hagen, från Mario Puzos Gudfadern kunna vara – helt enkelt en man som kan tala de mest temperamentsfulla och känslosamma tillrätta. Och likt Riksdrotsen har han en juridisk grundexamen.