Dagens Media skriver idag om det lite kuriösa i att TV4:s retorikexpert Camilla Ericsson fick sparken, sedan det visat sig att hon är folkpartist, alltmedan samma kanal profilerade sig inför riksdagsvalet genom att rekrytera Lena Sundström, som öppet gått ut med sina sympatier för vänsterblocket och vars journalistiska gärning har en tydlig slagsida mot det socialdemokratiska partiets vänsterkant. Inför valet 2006 yttrade hon: "Jag vill naturligtvis inte att borgarna ska vinna valet", alltmedan varje läsare av hennes senaste bok "Världens lyckligaste folk" kan konstatera att hennes världsbild är heltigenom uppbyggd kring ett värnande om det Sverige som vuxit fram under efterkrigstiden under inflytande av Socialdemokratin. Nya politiska maktkonstellationer liksom nya politiska partier framstår som någonting väldigt hotfullt för Lena Sundström.
Nu kan man dock förmoda att anställningen av Lena Sundström på TV4 är motiverad av hennes enastående journalistiska kvaliteter, vilka var och en kunde bilda sig en uppfattning om ikväll då hennes "dokumentär" om svensk rasism i allmänhet och Sverigedemokraterna i synnerhet sändes i TV4. Denna "dokumentär" bestod dock mestadels av att fru Sundström åkte omkring i bil under uppspelning av telefonsamtal med ett antal människor med förvrängda röster, vilka yttrade åsikter om svensk invandringspolitik, muslimer samt framställde diverse allt annat än trevliga hot mot Sundström.
Därtill intervjuades ett antal medelålders män med såväl SD-sympatier som väldigt lantliga dialekter, alla uppenbarligen helt ovana vid tv-mediet samt därtill med uppenbara svårigheter att formulera sig i politiska frågor. Att "förlora" en politisk debatt mot den sortens motståndare är ungefär lika svårt som att förlora ett yatzy-parti mot en tvååring. Det som Sundström dock inte tycktes ha klart för sig var bara att sympatierna i dylika fall ändå på något konstigt sätt brukar hamna hos tvååringen.
Nåväl: Syftet med Sundströms intervjuer var förstås inte att ta miste på: de skulle visa de personer som ämnar rösta på Sverigedemokraterna lika litet vet vad de pratar om som vad de röstar på. Det journalistiska greppet bestod i att Sundström tog fasta på första bästa tossighet som de intervjuade yttrade, som mannen som påstod att det finns uppenbara skillnader mellan dagens Sverige och dagens Finland, och som exemplifierade detta med att snöskottning och gräsklippning fungerar bättre i Finland. Vad som i samtalet hade klippts bort vet vi som tittare naturligtvis ingenting om. Men istället för att ta mannens påståenden om skillnader mellan Sverige och Finland på allvar, och försöka att utröna vad han egentligen menade, samt kanske därpå till och med resa till Finland, så tar Sundström fasta på det tossiga yttrandet om snöskottnig och beger sig till finska ambassaden och frågar om snöskottning och gräsklippning fungerar bättre i Finland, vilket naturligtvis emotsägs.
Case closed! Tror Sundström.
Men: Lena Sundström faller icke desto mindre på eget grepp. Genom att inte visa det minsta respekt för de människor som hon samtalar med, visar hon sig vara minst lika enögt enkelspårig som de människor som hon porträtterar. Hennes reportage om korkade sverigedemokrater är lika fördomsfulla och respektlösa som samma sverigedemokraters bild av invandrare och muslimer ofta är. Skillanden är att dessa sverigedemokrater inte får göra "dokumentärer" i TV4. Skulle de det så skulle dessa "dokumentärer" dock vara till förväxling lika Lena Sundströms: baserade på löst tyckande, förvrängning av statistsik, avsiktliga missförstånd och sarkastisk förakt för de personer som intervjuas.