Sinziana Ravini recenserar boken i Göteborgs-posten idag och är (föga överraskande) inte översvallande förtjust i den: "Jag har svårt för den unkna kvinnobilden - martyrkvinnan som låter sig
kontrolleras trots sitt förnuft. Bohman tränger aldrig riktigt bakom
självföraktets mekanismer. Scenerna förblir ytliga tablåer i en "show
don"t tell"-estetik. Det blir aldrig riktigt erotiskt och heller
aldrig riktigt otäckt. Mest en traditionell kriminalhistoria à la mitt
livs novell."

av MJ 2010-08-23 10:26:32

MJ: Ja, Ravini är en kritiker som helt saknar estetisk kompass. Hon kan bara uppskatta konst och litteratur som på förhand kvalitetsmärkts av figurer som Daniel Birnbaum och Horace Engdahl. I detta fall gör hon dock bort sig helt: först genom att underförstått "kräva" sunda och uppbyggliga kvinnoporträtt, därefter genom att se en roman som en direkt konsekvens av en tidningstext som författaren skrivit fyra-fem år tidigare; och för det tredje genom att visa sig vara helt oförmögen att urskilja de kvaliteter som till och med blinda hönor som Eva Johansson och Magnus Persson lyckas hitta...

av eva 2010-08-24 09:13:50

Jag håller inte alltid med Ravini. Men det lilla jag har läst har jag alltid funnit välskrivet och tankeväckande. Det ger mig något att läsa hennes recensioner, något att ta spjärn emot. Mitt intryck var att hon egentligen tyckte rätt bra om boken.

av Jacob C 2010-08-24 13:45:50

Jacob C: Nu blev jag faktiskt lite nyfiken. Kan du inte ange mer exakt, gärna med några väl valda citat, vad du grundar intrycket på att Ravini tyckte "rätt bra" om boken?

av Willy Lorens 2010-08-24 16:55:36

Willy. Jag övertolkar antagligen, och förmodligen utifrån mig själv (jag har inte läst boken än men kommer sannolikt att tycka om den).

Kanske tyckte Ravini verkligen att det var en riktigt dålig roman eftersom hon inte uppfattade den som "normbrytande". Men där var samtidigt en del typiska, smarta, kritikervändningar "aldrig riktigt erotiskt och heller aldrig riktigt otäckt" liksom ideologiskt markerade ordval ("unkna kvinnobilden") som inte riktigt övertygade mig.

Med detta sagt så uppskattar jag ändå Ravini som kritiker eftersom jag - trots ovanstående - tycker att hon skriver bra, är kunnig och gör sensibelt intryck. Hon får mig att tänka vidare. Så funkar hennes texter i alla fall på mig. Och den fråga hon lyfter - den om överskridandets estetik - tycker jag är intressant även om jag inte delar hennes (principiella?) uppfattning. Recensionens slutmening: "Ser hur som helst fram emot hennes framtida brott" uppfattar jag nog ändå som en sorts (motvilligt?) erkännande åt en begåvad författare. Jag hade nog varit mindre nyfiken på romanen om ingen hade skrivit en mera skeptisk recension, typ Ravinis.

av Jacob C 2010-08-24 19:08:58

Nja, det verkar som Ravini hade viss behållning av Den drunknade, men inte så mycket mer. Varken sågning eller hyllning - mer en lovande debut, kanske? Avgör själv: www.gp.se/.../1.430663-therese-bohman-den-drunknade

"Mord eller självmord? Therese Bohman visar hur svårdefinierbar den gränsen kan vara när förövaren ifråga vet hur man drar i trådarna. Hon visar också hur tätt det estetiska begäret hänger ihop med det fysiska och hur lätt sorg och depressivitet kan övergå i åtrå och besatthet."

"Therese Bohman försöker övertala oss att det egentliga brottet ligger i att inte vägra normbrottet. Jag önskar att hon hade brottats lite mer med den tanken. Ser hur som helst fram emot hennes framtida brott."

För resten: var går gränsen mellan recension och bokanmälan?

av Tom Haas 2010-08-24 19:34:24