Med anledning av de senaste opinionsundersökningarna - enligt vilka Alliansen har egen majoritet - kan man förstå att många vänsterdebattörer är besvikna över att det går så dåligt för det rödgröna oppositionssamarbetet. Att man föredrar Sahlin framför Reinfeldt är inte förvånande, men att man skyller motgångarna på media är ändå lite märkligt. Att rapportera om opinionsundersökningar där Alliansen leder är enligt vänsterdebattörerna tecken på högervridning - och ett hot mot demokratin. Ett resonemang som onekligen gör att man får viss förståelse för hur nomenklaturan i Sovjetunionen tänkte: Att manipulera verkligheten och / eller bara rapportera om de segment som gynnar vänstern är helt enkelt "demokratiskt". Eftersom vänstern är demokratisk anses varje infallsvinkel som kan skada vänstern odemokratisk. Att låta andra än vänstern komma till tals ser man som någonting i sig odemokratiskt.
Men samtidigt: var det inte samma sorts vänsterdebattörer som nyligen ägnade varje krönika och artikel åt att beskriva Sverigedemokraterna som det ulitmata hotet mot demokratin. Sverigedemokraterna beskrevs som kryptonazister och deras eventuella intåg i riksdagen sågs som något av det värsta som skulle kunna hända Sverige.
Men läget just nu - sådant det presenteras i opinionsundersökningarna - innebär ju att Sverigedemokarerna förvisso kommer in i riksdagen men inte får någon vågmästarroll. Om man nu från vänsterhåll verkligen ser Sverigedemokreterna som något av det värsta som skulle kunna hända Sverige, så borde man rimligtvis applådera att alliansen nu fått ett så pass stort försprång, något som givetvis inte är optimalt, men som ändå har det goda med sig att det desarmerar SD.
De som verkligen vill undvika rasism, invandrarfientlighet, islamofobi och vi-och-dom-tänkande, har alltså bara ett realistiskt val i valet: att rösta på Alliansen. När nu Åsa Linderborg samlar sina vänner för försöka pressa upp de rödgröna blockets siffror några procent, agerar hon på ett sätt som indirekt kommer att gynna SD. Det är ett väldigt konstigt agerande av personer som påstår att kampen mot invandrarfientlighet och intolerans är det primära i den politiska kampen. Men kanske är dessa frågor inte speciellt primära för Linderborg och kompani?