Axel Gordh Humlesjö ber mig (i kommentatorsfältet till detta blogginlägg) exemplifiera med något felaktigt påstående som har slunkit igenom den rigorösa faktacheck som han ”gör i direktsändning”. Jag kan då säga att jag till exempel fortfarande är av samma åsikt som jag gav uttryck för i mitt första inlägg om detta ämne. När det gäller Humlesjös påstående om att alla sjuka ska prövas mot alla jobb på arbetsmarknaden, hyser jag fortfarande åsikten att några dylika riktlinjer "inte tycks existera”.
Det som sägs i de av Humlesjö nu citerade direktiven (i kommentatorsfältet till denna bloggpost) är nämligen något helt annat än det som påstås av den anonyma frågeställare som Humlesjö "citerar" i partiledarutfrågningen. I riktlinjerna till Försäkringskassan sägs det nämligen att den sjukes arbetsförmåga vid prövning av rätt till sjuk- eller aktivitetsersättning ska prövas i förhållande till förvärvsarbete på hela arbetsmarknaden. Det tidigare kravet på att arbetet ska vara normalt förekommande på arbetsmarknaden har alltså tagits bort.
Det betyder alltså att man bör pröva hur stor arbetsförmåga en sjuk person har gentemot ett vidare spann av arbeten än tidigare. Vid den prövningen blir givetvis fortfarande en stor grupp människor bedömda att ha noll procents arbetsförmåga. En del av dem som tidigare ansågs ha noll procents arbetsförmåga anses dock med de nya direktiven ha VISS arbetsförmåga inom arbeten utanför den reguljära arbetsmarknaden. Vissa av dessa kanske har 10 procents arbetsförmåga. Andra kan anses ha 20 procents, ytterligare andra 30 och så vidare.
Vad säger då den anonyme utfrågare som Axel Gordh Humlesjö citerar? Jo han eller hon säger:
”Vi har fått supertydliga riktlinjer om att alla sjuka ska prövas mot alla jobb som finns på hela arbetsmarknaden och det gör ju att nästan vem som helst kan utförsäkras – som i fallet med den här överläkaren…”
Alltså: ALLA, det vill säga var och en av alla, sjuka – vilket rimligtvis inbegriper även dem som har noll procents arbetsförmåga – alla dessa sjuka måste prövas mot alla arbeten. Det vill säga: Även den person som anses ha noll procents arbetsförmåga måste - påstås det - vara beredd att ta vilket arbete som helst. Vilket naturligtvis kan låta orimligt, men för säkerhets skull inskärps det ytterligare en gång av den anonyme uppgiftslämnaren: VEM SOM HELST löper risk att bli utförsäkrad. Vem som helst. Var och en - av ALLA sjuka.
Men vad som verkligen står i direktiven är ju strängt taget det motsatta. Syftet med de nya, likväl som de gamla, direktiven är att avgöra vilka som har exempelvis noll procents arbetsförmåga, eller om man så vill: är sjuka till 100 procent, och således berättigade till full sjukersättning. Vilket innebär att vederbörande INTE behöver söka eller ta något arbete – och allra minst "vilket arbete som helst".