Sverigedemokraternas ledamöter röstade mangrant för Per Westerberg som riksdagens talman. Motivet: att det största blocket borde förfoga över posten. Men den uppfattningen torgförde inte Jimmie Åkesson före omröstningen, utan valde att in i det längsta mörka om SD:s avsikter. Det högtidliga löftet från valnatten att uppträda ansvarsfullt framstår inte som särskilt övertygande.
Å andra sidan har Socialdemokraterna agerat just så taktiserande som kunde befaras. I stället för att sola sig i glansen av Björn von Sydows hållning - att avstå från att kandidera till talmansposten för att inte riskera att stödjas av Sverigedemokraterna - kunde de inte avhålla sig från den tomma och populistiska gesten att nominera Kent Härstedt. Så mycket var utfästelsen från valrörelsen värd att inte försätta sig, ens passivt, i situationen att riskera stöd från SD. Socialdemokraterna hade kunnat undvika detta genom att lägga ned sina röster. Deras första markering i riksdagen mot Sverigedemokraterna blev löjeväckande kontraproduktiv.