Också nästa boll i konstdebatten kommer från Sydsvenskan. Men nu är det Thomas Millroth som går till anfall mot den konstsyn som kom till uttryck under den drygt ett år gamla Figurationerutställningen på Edsviks konsthall, men som har debatterats därefter av bland andra Anna Brodow och Dan Jönsson.

Många ståndpunkter formuleras i Millroths artikel - ofta lika högljutt som utan egentliga argument.

"Att konstbegreppet idag har mindre med evigheten att göra än förr, tycker jag är bra, eftersom den åsikten fungerade som klassdelare", hävdar Millroth, och underförstår därmed att det är bra att överklassen med familjen Wachtmeister på Wanås i täten kan separeras från den arbetarklass som uppstattar de traditionsbundna motiven på tatueringar, affischer och bilkarosser.

"Konstens vidgade fält är utmärkt, eftersom de traditionella hierarkierna allvarligt underminerats", fortsätter han, men utreder inte hur Den Institutionella Konstteorin, där konstetablissemanget avgör vad som är stor konst och vad som gör den stora konsten värdefull, är mindre hierarkisk än en konstteori som överlämnar åt konstpubliken att själva, på basis av konsthistorisk skolning, dra slutsatser om konstnärligt värde. Det är också värt att notera att konstens vidgade fält enligt Millroth endast tycks kunna förbli vidgat genom att demonisering och uteslutning av en rad konstnärliga uttryck - såsom dem som Millroth definierar som att de inte underminerar traditionella hierarkier, vilket i praktiken innebär att alla mer traditionellt syftande konstnärliga uttryck utesluts från samtidskonstens påstått "vidgade fält". Vilket med det i åtanke förefaller mer snävt och inskränkt än vidgat.

Den konst som Millroth värdesätter är - som han så slagkraftigt formulerar det - den sorts konst som fungerar som en "en påminnelse om att vi röstat in ett främlingsfientligt parti i riksdagen".

Varför man ska behöva konst för att bli påmind om detta faktum, som vi påminns om varenda dag i övriga media, övergår dock mitt förstånd.

Slutsats: den konst som får plats i det "vidgade" fält som Millroth applåderar är den konst som överensstämmer med och tydligt ger uttryck för hans egna politiska ståndpunkter i dagsläget.