Aftonbladets nya politiska chefredaktör har hittills uppvisat ett krampaktigt förhållande till det socialdemokratiska parti och den partiledare hon nyligen lämnat. När Karin Pettersson i dag skriver om Anders Borg sker det från en minst sagt ansträngd utgångspunkt: finansministern förtjänar inte sin popularitet. Och det beror på att väljarna helt enkelt inte förstår sitt bästa: "Lite hästsvans, lite ring i örat, en ekonomexamen. Det räcker för att bli folkkär." Om de bara visste hur elak och dominerande han är mot politiska kolleger och tjänstemän, skriver Karin Pettersson sammanbitet.
Kommentaren är i all sin dumdryga elitism symptomatisk för Socialdemokraternas inre liv: oförmågan att anpassa sig till nya politiska realiteter. Anledningen till att Anders Borg och Fredrik Reinfeldt har så stort förtroende i väljarkåren är att de prövats och visat sig hålla måttet. Karin Pettersson har en egendomlig demokratiuppfattning när hon underkänner människors förmåga att dra egna slutsatser av samhällsutvecklingen.
Jag tror att Karin Pettersson inte står ut med att moderater tagit över de roller som socialdemokrater länge spelade i svensk politik: statsministern och finansministern som radarpar. En gång fanns där Per Albin och Wigforss, Erlander och Sträng, Palme och Sträng/Feldt. Reinfeldt och Borg är inga övermänniskor och jag håller med Karin Pettersson om att det råder en betänklig brist på idéer och visioner inom alliansen just nu. Men sanningen är Sahlin och Östros lades på våg och befanns för lätta.