Den moderata riksdagsmannen Amir Adan skriver bra i SvD idag om svensk islamism, detta med anledning av den film, till synes inspelad i ett islamistiskt terrorist-träningsläger i Somalia, där en islamist på idiomatiskt svenska uttrycker ett dödshot mot Lars Vilks. Adan skriver:
"Som ung man med ursprung från Somalia, med släkt och vänner i Stockholms förorter, är detta inte något obegripligt eller avlägset, utan i allra högsta grad nära och verkligt. Det är viktigt att även andra, utan samma närhet, förstår och erkänner problemet. Men det är lika viktigt att inte överdriva. Den religiösa fundamentalismen är marginaliserad, liksom nazismen eller extremvänstern. Men den är ett problem, och liksom politisk extremism är den mycket farlig."
En som uppenbarligen inte håller med Adan är Anders R Olsson, tryck- och yttrandefrihetsexpert, som nyligen i skånska Lokaltidningen förklarade att hotet från muslimska terrorister är överdrivet och jämförbart med hot från fotbollshuliganer och vänsterextremister. Enligt Olsson är det likaså Lars Vilks fel att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen och att det bland en del svenskar odlas "en negativ bild av muslimer".
Man kan notera att Olsson alltså inte lägger skulden att det växer fram en negativ bild av muslimer på personer som den videofilmade islamisten utan istället på Lars Vilks. Samt att Olsson uppenbarligen delar den svenske islamistens uppfattning att det var fel av Vilks att undersöka konstbegreppet på det sätt som han har valde att göra. Den fråga som naturligtvis låter sig ställas är om Olsson likaledes instämmer i många svenska opinionsbildares åsikt, att det är korrekt att, som islamisten gör, uttala sig å det muslimska kollektivets vägnar, när islamisten hävdar att muslimer generellt sett reagerar på ett förståeligt sätt, när de upplever sig kränkta av att en person i Sverige utnyttjar yttrandefriheten för att skapa konst på det sätt som konstnärer under snart sagt hela 1900-talet har skapat konst.
Man bör nämligen dra sig till minnes, att det inte var förrän islamister i till exempel Jakarta och Beirut tog till våld med anledning av de danska Muhammedkarikatyrerna som den av islamisterna lanserade tanken på allvar började anammas av västerländska opionsbildare, att muslimer som kollektiv kände sig djupt och personligen kränkta av denna sorts framställningar av Muhammed. Att islamisterna uttalade dödshot som konsekvens av först Jyllands-Postens och därpå Vilks teckningar var själva beviset för hur stark som det muslimska kollektivets reaktion var mot till exempel rondellhundsteckningen. Det var alltså islamisternas tolkning av hur det muslimska kollektivet upplevde teckningarna som anammades av till exempel Nalin Pekgul, när hon i Svenska Dagbladet för ganska exakt ett år sedan apropå Vilks verk frågade sig: "Varför kränka vanliga muslimer? (...) Muslimer i gemen är sårade."