Jan Gradvall avslutar sin Twitterhyllade text i Expressen i förra veckan om Dickens med att kontrastera Dickens romankonst mot den "den underhållning som engelsmän har tillgång till i dag när David Cameron just skurit ned stadsbudgeten med 81 miljarder pund".
Det mest konstiga i sammanhanget är nu inte att Gradvall på ett för mig obegripligt sätt gör en stor sak av att Dickens 1. arbetade med olika tidsnivåer i sina texter och 2. "suddade ut kulturgränsen mellan högt och lågt". Istället är det att han motiverar Dickens storhet genom att påpeka att Dickens är en självklar referens i just den den sorts underhållning som engelsmän har tillgång till idag, när David Cameron just skurit ned stadsbudgeten med 81 miljarder pund: Dickens-referenser hos Boy George, Keith Richards, tv-serien The Wire, "standarduppdelningen i dagens alla polisfilmer med good cop och bad cop", "Precis som Dylan eller Bowie eller Morrissey så skapar Dickens sig själv under berättelsens gång". Etcetera.
I vilken mån som Dickens romankonst var beroende av hög stadsbudget, offentliga kulturanslag och en progressivt liberal regering är för övrigt ytterligare en fråga som tarvar utredning i sammanhanget.