Gordon Crovitz skriver intressant i Wall Street Journal om Julian Assanges intentioner med WikiLeaks. Enligt Crovitz är det ett missförstånd att Assange vill ha friare information och ökad transparens. När konsekvensen nu blir att säkerheten skärps och att man återgår till det tillstånd som rådde för elfte september, av långsammare informationsflöden och ett minskat utbyte av underrättelseinformation, så har Assange tvärtom nått sitt mål. Tar man del av hans fem-sex år gamla politiska texter så kan man ur dem utläsa en idé om ett slags staliga konspirationer på toppnivå, vilka hämtar sin näring ur det snabba flödet av jättelika informationsmängder. Ju mer information, dest lättare är det för staten att konspirera, att lura invånarna. Menar Assange, som också hävdar att informationsläckor gör de statliga konspiratörerna mindre effektiva.
Crovitz menar att Assange har filosofiska föregångare i till exempel Uabombarens berömda manifest där denne hävdar att de alltmer avancerade teknologiska systemen i våra industrier och samhällen i stort har avlägsnat människan från ett naturligt beteende. Ted Kascynski hette den matematik-besatte anarkisten som gick till historien som Unabombaren, och vars visoner inte bara återklingar hos Assange utan även hos ett och annat kritikerhyllat lyriskt "geni" i Sverige 2010.
Hur som helst: när nu Assange och hans entourage sprider teorier om att de kvinnor som anklagar honom för våldtäkt ingår i en CIA-konspiration, bör man komma ihåg att detta sätt att uppfatta verkligheten ligger helt i linje med Assanges världbild i stort. De inskränkningar i informationsflödet som vi nu har att se fram emot, är alltså ämnade att på sikt hindra CIA från att ägna sig åt den sorts konspirationer som nu Assange anser sig ha blivit indragen i. Detta är, efter vad jag kan förstå, summan av kardemumman i denna alltmer bisarra historia.