Det är knappast ämnat att förvåna att svenska sociala medier numera översvämmas av vittnesmål som närmast kan leda tankarna till ett frikyrkomöte eller nykterhetsrörelsesammankomst. Under rubriken ”Prata om det” vittnar unga människor om hur de i sina sexuella relationer hamnat i ett slags gråzoner, där underförstådda eller överenskomna gränser för vad som får och inte får göra har överträtts.
Det problematiska i sammanhanget är att det av vissa tycks uppfattas som ett problem, att man tenderat att någon gång eller flera gånger i sitt liv hamna i dylika gråzoner. Den fråga som dock infinner sig är: hur skulle det kunna vara annorlunda? Kan man tänka sig – och är det överhuvudtaget eftersträvansvärt – att relationer mellan människor, och i synnerhet erotiska sådana, är fullkomligt friktionsfria? Att man under påverkan av alkohol och sexuell åtrå kan hamna i situationer som man inte till fullo behärskar är knappast speciellt konstigt. Dock torde det vara få av dem som nu tar till orda som förordar nykterhet och sexuell avhållsamhet.
Så vad är det då som man förordar? I vissa fall kanske det helt enkelt är så att man inte förordar någonting annat än att man bör dryfta sina sexuella erfarenheter och eskapader. Och visst, det kan kanske finnas behov av det, men man undrar bara varför då detta upphöjs till ämnen att dryfta på kultur- och debattsidor. Finns det inte mycket annat som det finns behov av att verkligen prata om? Ämnen av större relevans än privata sexupplevelser, ämnen som mediemänniskor har svårt att diskutera?
Kanske inte?
I vissa fall får man dock intrycket av att det som vi borde prata om är hur man skall komma till rätta med det faktum att människor i sina relationer med andra människor tenderat att ibland eller ofta hamna i problematiska situationer. Jag kan i ärlighetens namn inte tänka mig någonting värre än ett samhälle där man aldrig hamnar i problematiska gråzoner, ett samhälle där ingen någonsin agerar på ett sätt som inte får dem att ångra sig, aldrig får dem att må dåligt, aldrig får dem att ompröva sin livsföring.
Dostojevskij skrev en gång att människans fria vilja inbegriper hennes rätt att agera på ett för henne själv ofördelaktigt och dumdristigt sätt. Det är ord som förtjänar att tas i beaktande. Ty vad är alternativet? Hur skulle det samhälle se ut där vi alltid agerar på ett fullkomligt korrekt sätt?
Det är ett samhälle som åtminstone jag inte skulle vilja leva i.