En svensk medborgare, konstnären Lars Vilks, hotas till till livet av terrorister för att de anser att han smädar islam. Så här kommenterar den socialdemokratiske riksdagsledamoten Luciano Astudillo situationen i in blogg på Expressen:
"Jag
personligen tycker att Vilks är en respektlös pajas. Men han har en
grundlagsskyddad rätt att uttrycka sig i både bild och ord. Det är värt att försvara. I alla lägen. Yttrandefriheten är nämligen central i vår demokrati.
Jag förutsätter därför att regering och polis gör vad som förväntas av dem för att skydda Vilks från andra dårar."
Det intressanta och motbjudande är Astudillos behov av att omgärda sitt försvar av Vilks med förbehåll där han samtidigt tar heder och ära av honom: "en respektlös pajas", en "dåre". Varför kan han inte utan omsvep fördöma hoten och ensidigt ta parti för Vilks? Nu uppstår frågan om hans ställningstagande i själva verket är taktiskt och beräknande: att han också strävar efter att hålla sig väl med grupper som i Vilks inte bara ser en pajas och en dåre utan också en fiende. I bästa fall är Astudillo naiv, i värsta fall en cynisk manipulatör.
Under alla omständigheter uttrycker han sig på ett sätt som är ovärdigt en riksdagsledamot.