Ola Berg skriver bra om de traditionella svenska nyhetsmediernas senfärdighet när det gäller utvecklingen i Tunisien. Han menar att det hänger samman med svårigheten att få oroligheterna i Tunisien att passa in i den manikeiska vänster-världsbild som bygger upp så stora delar av utrikesrapporteringen på till exempel Ekot. Enligt denna världsbild står USA på den onda sidan, medan USA:s motståndare står på den goda sidan:
"Med den grundinställningen att inte allt förtryck på jorden emanerar från Vita Huset, skulle även Ekot och TT kunnat vara först på bollen när det gäller många intressanta utrikespolitiska händelser. Nu tror jag de kommer att komma sist på nästkommande nyhetsbubblare. Bland kandidaterna finns bland annat de ekonomiska framstegen i Mellanafrika, avdemokratiseringen i Östeuropa, eller kampen hos demokratirörelserna i Venezuela och på Kuba. Räkna inte med att få höra om det från Ekot och TT först. Räkna med bloggare och twitter".
Nu får man dock tillägga att svenska skribenter som Per Wirtén givetvis har lyckats uppfatta även denna konflikt i enlighet med den kulturchauvinistiska världsbild som underförstår att alla allvarliga problem i världen ytterst sett har sitt ursprung i västvärlden (som därmed tillmäts en betydligt högre grad av slug medvetenhet och taktisk list än övriga världen):
"Regimen i Tunis har egentligen aldrig ifrågasatts av Europas länder. På senare år har Nordafrikas auktoritära ledare snarast fått stöd. Europas styrande eliter har skrämts av flyktingvågor, islamistiska kuppförsök och i grunden misstrott folkens vilja till demokrati. Man har valt egen stabilitet före andras frihet. "