Med anledning av att hovrätten slog fast domen mot den översättare som i somras dömdes i tingsrätten för innehav av barnpornografi, kan man se på denna paneldiskssion från i somras där jag deltar. Jag har inte ändrat mig i frågan utan har fortfarande svårt att förstå varför man från pornografilagstiftingens sida bör betrakta Nabokovs Lolita på något principiellt sett annorlunda sätt än mangateckningarna. Vi befinner oss således på ett sluttande plan som rimligtvis bör leda till att Nabokovs mästerverk bör förbjudas, liksom Thomas Manns Döden i Venedig.
Det är väl inte alltför långsökt att se även domarna mot mangaseriesamlaren och -översättaren som ett tecken på samma problematiska och komplicerade förhållande till sexualitet i vår kultur som nyligen givit sig till känna såväl i skärpt sexköpslagstiftning som i medialt uppblåsta kampanjer till förmån för dem som pläderar för att betydelsen av begreppet våldtäkt bör vidgas till att gällla allehanda sexuella aktiviteter som enera parten på förhand inte har givit sitt formella godkännande av.