Professorn och islamologen Jan Hjärpe säger sig i AB vara föga imponerad av utrikesminister Carl Bildts resonemang om Libyen. Under rubriken "Islamologen skrattar åt utrikesministern" påpekar Hjärpe att den uppfattning om Libyens klanproblematik som Bildt har gett uttryck för är heltigenom föråldrad och härstammar från hur landet såg ut för 50 år sedan, före Gaddafi.
"I dag är klanernas roll inte alls lika framträdande. De som står för revolutionen är de unga. Det här handlar inte om klanrivaliteter utan de unga som sätter sig upp mot det gamla gardet. De unga har en ny, modern samhällssyn och kontakt", menar Hjärpe, som avvisar Bilds resonemang som "ren dumhet".
Abdulhadi Khalaf på centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet, är dock av en helt annan åsikt än professor Hjärpe. Khalaf menar i SvD nämligen att "Libyens klaner är urgamla politiska kollektiv som baseras på blodsband och lojalitet. I en brutal diktatur som Gaddafis där moderna institutioner saknas är de ofta den enda källan till trygghet och försörjning. (...) Gaddafi har söndrat och härskat genom att köpa vissa klaner med pengar och positioner inom statsapparaten".
Och i DN kan vi läsa att Gaddafi, enligt uppgifter till Sky News, "beväpnar klanledare för att försvara regimen, vilket kan vara en reaktion på att förra brittiska ledaren Tony Blair ska ha hotat med Natoangrepp.
Skys reporter David Owen hade på lördagsmorgonen ett långt samtal med Khaddafis son Saadi, då Owen frågade om de rykten var sanna som sade att regimen beväpnade vanligt folk. Saadi Khaddafi gav inget svar då men ringde tillbaka strax efter klockan 14 svensk tid och bekräftade för Owen att man nu beväpnade klanledare. Saadi Khaddafi berättade vidare att hans far på fredagen hade talat med den förra brittiska premiärministern Tony Blair, som sagt att Khaddafi nu hade sista chansen till fredlig lösning, annars skulle Nato kunna gå in i Libyen."
När man tar del av vad Mellanösternexperter och makthavare i Libyen säger om klaner undrar man om det inte finns större anledning för utrikesministern att skratta åt islamologen än tvärtom.