Avslöjandena om ett Gadaffi-rum på Uppsala universitet kom hand i hand med avslöjandena om att London School of Economics 2009 emottog 1,5 miljoner pund från Said al-Gaddafi. Det som vore intressant att undersöka grundligare är hur många fler akademiska institutioner i västvärlden som har tagit emot pengar från Gadaffi eller från andra likande diktaturer. Och i vilken mån som islamismens apologeter varit knutna till dylika institutioner. Gadaffi-rummet vid Uppsala universitet hade som bekant tillkommit genom stipendium från Gadaffi till Jan Bergman, vars kolleger och åsiktsfränder i sin tur heter Mattias Gardell och Jan Hjärpe. Är detta bara tillfälligheter?
Och är det bara en tillfällighet att i styrelsen till Gaddafi International Foundation for Charity Associations (GICDF), satt Benjamin Barber, författare till exempelvis detta kategoriska avfärdande av Tariq Ramadans kritiker. Som framgår av Mother Jones avslöjanden häromveckan av hur Gadaffi använt The Monitor Group (med en rad namnkunniga internationella intellektuella) för att bättra på Libyens rykte, så bekostade Monitor tre resor för Barber till Libyen mellan 2006 och 2007.
De frågor som man naturligtvis ställer sig är dels i vilken mån som de ekonomiska beroendeförhållandena spelat roll för de positioner som till exempel Bergman och hans kolleger i den svenska debatten har intagit, dels vilka institutioner, forskare och forskningsprojekt som i övrigt har finanierats med diktatorers pengar. Man erinrar sig naturligtvis det svenska Konfucius-institutet, men sannolikt finns här stora mörkertal...