Nedanstående text är hämtad från ett mail från Robert Stenkvist, politisk sekreterare i Sverigedemokraterna, med anledning av mitt blogginlägg "Winners and losers". Eftersom många skribenter i kommentarsspalten reagerade på inlägget, vill jag inskärpa att syftet med beskrivningen av globaliseringens vinnare och dess förlorare inte var avsedd som något annat än deskriptiv. Syftet var att rikta uppmärksamheten mot det faktum att SD huvudsakligen slåss om samma väljare som SAP, det vill säga de människor som tenderar att förlora på den globaliseringsprocess som Stenkvist beskriver i sitt mail.
Dock är jag inte helt överens om vad som tycks underförstås i Stenkvists mail, att "hela vårt land" är förlorare på den utveckling som har som konsekvens att Continental köper gummifabriken i Gislaved. Dock menar jag därmed inte att Stenkvist har rätt när han gör mig till företrädare för åsikten att utvecklingen ifråga "skulle vara positiv ur alla bemärkelser för vårt land".
Snarare handlar det om att hitta en relevant och konstruktiv avvägning mellan öppenhet och protektionism. Men detta var nu egentligen inte vad blogginlägget handlade om. Dess syfte var att rikta uppmärksamheten mot att det är denna sorts frågeställningar och dess konsekvenser som den framtida politiken sannolikt komer att handla om och att de politiska partier som har gått bakåt i det senaste valet gjort allt för lite för att fånga upp de grupper som är berörda av denna utveckling, positivt och negativt.
Så här lyder Stenkvists text:
"Johan Lundberg har på Axess skrivit en artikel som åtminstone delvis blivit missuppfattad av en del människor. När jag läser artikeln igen så måste en korrekt tolkning av det Lundberg skriver vara att SD hämtar sina väljare bland dem som ser sig som förlorare på globaliseringen. Snällare tolkning än så går det inte att göra.
Först måste vi, till skillnad mot Lundberg, fråga oss vad globaliseringen innebär, vad det är för en process. Den globalisering vi nu så gärna talar om handlar inte om att kunna resa fritt och turista. Det kunde vi göra obehindrat långt innan vi talade om den nutida globaliseringen. Den handlar inte heller om ett fritt utbyte av varor. Vi började handla med omvärlden redan under medeltiden. Redan innan vi gick med i EU, så var vi med i EES där i princip alla handelshinder redan var undanröjda. Det är således inte dessa två saker som menas med globalisering.
När vi gick med i EU och därmed godtog de regler som gäller om arbetskraftens fria rörlighet så började den samhälleliga diskussionen om globaliseringen. Med denna utveckling följde också något som kan beskrivas som fri rörlighet av företag. Talet om globaliseringen gäller i huvudsak två saker. Fri rörlighet av arbetskraft samt samma rörlighet för företag.
Vi såg i Uppdrag Granskning hur rederiet Stena Line anställt filippinska arbetare som arbetar för runt 20 kronor i timmen, sju dagar i veckan sex månader i sträck. Europeiska och svenska sjömän kan omöjligt konkurrera på dessa villkor och blir därmed förlorare. Vinnare blir Stena Line, andra rederier samt de som reser med färjorna. Här ser vi direkt vilka som blir vinnare och förlorare. Lundberg har rätt i den meningen att det är troligare att de arbetslösa sjömännen röstar på SD än att direktörerna gör det.
När det gäller företagens utökade möjligheter till omlokalisering kan vi ta exemplet när Continental köpte upp den lönsamma gummifabriken Gislaved. Continental fick sedan stödpengar från EU för att flytta fabriken från Sverige till Portugal. Vinnare i denna affär var utan tvekan det portugisiska folket samt möjligen aktieägarna i Continental, som ytterligare kunde öka sina vinster. Förlorare var utan tvekan de som arbetat på Gislaved i Småland. Eftersom vi talar om ett företag som gick med vinst så måste vi tala om hela vårt land som förlorare på denna affär. Men Lundberg har rätt i den mening att det är oerhört mycket sannolikare att de f.d. arbetarna på Gislaved röstar på SD än aktieägarna för Continental.
Det vi vänder oss emot är Lundbergs beskrivning av denna globaliseringsprocess dels som oundviklig om man inte vill tillbaka till något som utmålas som rena stenåldern. Dels att den skulle vara positiv ur alla bemärkelser för vårt land. Vi såg att affären med Gislaved ur i princip alla perspektiv var destruktiv för vårt land. Det går helt enkelt inte att beskriva den affären som något positivt för Sverige, hur gärna man än vill.
Naturligtvis är det inte på det viset att det bara finns en väg in i framtiden, och att denna väg är liktydigt med en stark globaliseringsprocess. Vitsen med vår demokrati är att vi väljare skall kunna välja inriktning på vår framtida utveckling. Det är heller inte så att om man vägrar att bejaka globaliseringen och Sveriges aktiva deltagande i densamma, så är man per definition en bakåtsträvare. Det kan ju vara så att man helt enkelt vill välja en annan inriktning på den framtida utvecklingen. Utan tvekan kommer då nya förlorare och vinnare att utkristallisera sig, ety hur man än vänder sig, har man rumpan bak."