De två konstforskarna Malin Hedlin Hayden och Jessica Sjöholm Skrubbe har i dagens DN skrivit en replik i debatten om utställningen Lust & last på Nationalmuseum. Vad repliken är en replik på är dock lite oklart, vilket gör att debatten antar karaktären av någon sorts inre monolog hos de två debattörerna, som tidigare skrivit ett svavelosande inlägg om det hemska med att uställningen saknade en tydligare ideologisk slagsida mot den sorts feministism som de själva omfattar.
I sitt nya inlägg vänder de sig dels mot några uttalanden i en DN-intervju med överintendent Solfrid Söderlind, dels mot två recensioner av utställningen, av Anna Brodow-Inzaina och Therese Bohman, skrivna före deras första debattinlägg, dels emot min Newsmill-text. Det senare alltså det enda egentliga inlägget i debatten, vid sidan av en Newsmill-text av Lars Vilks som de väljer att negligera.
Mitt inlägg underförstås vara motsägelsefullt därför att jag "krävde rättning i ledet" samtidigt som jag kritiserar dem för att just kräva rättning i ledet. Därtill sägs jag "leva i villfarelsen att konst, forskning och utställningar är fria från värderingar och att de därmed skulle stå utanför resten av samhället".
Och visst: jag kan ge dem rätt i att jag kräver rättning i ledet. Jag förväntar mig att forskare på svenska universitet ska vara överens om vissa grundläggande uppfattningar om universitetets verksamhet, om den seriösa forskningens väsen och om svenska museers väsentliga uppgifter. De båda forskarna retirerar nu i sin text till uppfattningen om att museet borde "delge oss information om föremålen, deras kontexter samt presentera möjliga tolkningsperspektiv - till dem av oss som också önskar fördjupad kunskap kring det vi betraktar".
Nu var det dock inte detta som jag kritiserade i deras första inlägg. Det var istället deras upprördhet över att utställningen saknade ett tydligt avstamp i den genusteoretiska och feministiska ideologi som de själva omfattar.
Jag är nu inte främmande för att man på universitet i forskning och undervisning utgår från genusvetenskapliga teorier. Dock framgår det tydligt av de två forskarnas första inlägg att de inte uppfattar den feministiska teorin som just en teori bland flera likvärdiga - där en annan teori skulle kunna vara den att konsten till sin karaktär inte nödvändigtvis eller i första hand är politiskt ideologisk till sitt väsen. Deras krav på att utställningen skall underkastas deras egen genusteoretiska och feministiska övertygelse rimmar således illa med idén om den vetenskapliga diskursen som en mötesplats mellan olika teoretiska och i vissa fall ideologiska ansatser.
Icke desto mindre finner jag det signifikativt att konstvetarnas upprördhet gäller just en utställning med nakenmåleri. Skulle det vara möjligt att se samma indignation inför en utställing med landskapsmåleri från 1700-talet och framåt? Skulle konstvetare ta till orda och inför en sådan utställning ställa krav på att utställningen beledsagades av ett ideologiskt ramverk som medvetandegjorde besökarna om "den dolda agendan och dess ideologiska grund" - hur konstnärernas klasstillhörighet färgade av sig på valet av motiv, på framställningen av bönder och så vidare?