Den som vill förstå relationen mellan antisemitism och islamofobi bör läsa Anders Haags reportage i gårdagens SvD om några unga män som engagerat sig i Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK). När man läser texten inser man tre saker: 1. att dessa unga män helt utgår från den "islamofobi"-fobiska värrldbild som spridits genom Mattias Gardells och Andreas Malms böcker. Den förres bok Islamofobi anges också som ett (av två) "lästips" av den intervjuade Rashid Musa. 2. att dessa unga män omfattar en islamistisk världsbild: de uttrycker i artikeln kritik mot dem som kritiserat Munir Atwa, flera gånger gripen för terroraktiviteter, senast i en bil på väg till Jyllands-Posten; de vill inte heller se någon principiell skillnad mellan de unga svenska män som går med i terrororganisationen al-Shabab och svenska soldater i Afghanistan. 3. Att punkt två följer som en konsekvens av punkt ett. Det vill säga: det engagemang för islamism som de två männen illustrerar är en konsekvens av den världsbild som tillhandahållits av teoretiker som Mattias Gardell. De argument som Gardell framför legitimerar den världsbild som islamisterna omfattar - en världsbild som inbegriper terrorhandlingar, antisemitism och kvinnoförtryck.
Den som inser det beklagliga i hur islamofobibegreppet blockerar för kritik mot islamistisk terrorromantik och terrorism, för kritik mot muslimsk antsemitism liksom för kritik av kvinnoförtryck och hederskulturer, kan å andra sidan skatta sig lycklig för att inte tyska nazister under 1930- och 40-talen uppfann ett tyskofobi-begrepp, vilket hade kunnat klistrats i pannan på Winston Churchill och andra som stred för de liberala värdena. De dåtida tyskofobi-tendenserna hade givetvis kunnat uppfattas som minst lika problematiska som antisemitismen. Tyskofoberna påstod nämligen (på motsvarande sätt som antisemiterna) att tyskarna strävade efter världsherravälde. De ägnade sig därtill åt kollektivistiska resonemang genom att inte beakta att många tyskar inte alls stödde Hitler. Etcetera.
Till slut hade säkert någon avdankad liberal politiker i all sin världsomspännande välvilja och tolerans föreslagit ett förbud mot kritik av nazismen och av svenska nazister - allt i syfta att motverka den rasistiska tyskfientlighet som tycktes sprida sig som en löpeld över den liberala världen, där faktiskt några enskilda politiker dessutom hade haft den diskutabla smaken att hävda de liberala värdena som överlägsna över de nationalsocialistiska. Vilket ju ger uttryck för en hemsk sorts kulturchauvinism. Och rasism!
När det gäller det sätt på vilket islamofobibegreppet nu vinner mark, kan man konstatera att den världsbild som de unga männen ger uttryck för på Idagsidan till stora delar är identisk med den bild som kolporteras av det svenska mediaetablissemanget. Där för övrigt de unga männens Bibel, Mattias Gardells bok hyllades mangrant på dagstidningarnas kultursidor. Alltmedan de som kritiserar den muslimska antisemitismen ideligen förses med diverse förklenande epitet, av vilka "islamofob" tillhör de mer nyanserade.
När man sedan i en svensk utredning om rasism förutskickar att som bas använda den sorts resonemang som legitimerar den islamistiska själv- och världsbilden, så kan man kort sagt tala om att spänna vagnen före hästen.