Begreppet ideologi myntades av upplysningstänkaren Destutt de Tracy 1796 men är, trots att mer än två hundra år har passerat, fortfarande ett undflyende och efemärt begrepp. På årets upplaga av Engelsbergsseminariet, som inleddes idag, står ideologi och politik i fokus.
En vanlig förklaringsmodell till de stora politiska ideologiernas triumf under 1800- och 1900-talet är att religionen successivt förlorar sin roll i det industrialiserade samhället. Ja, att en tro ersätts med en annan. Och naturligtvis ligger det något i det. Men kanske var det också något annat som förändrades: Vårt tålamod.
Den tydligaste skillnaden mellan den religiösa tron och låt oss säga tron på det klasslösa samhället verkar trots allt vara tidsperspektivet. Där den religiöse är beredd att bida sin tid och acceptera sin lott i livet mot löfte om att efter döden få njuta paradiset i en evighet vill den revolutionsromantiske ideologen få paradiset nu – kosta vad det kosta vill.
Men när nu mittenpolitiken har blivit legio i den europeiska politiken och revolutionära drömmar endast närs på akademiska seminarier och av en och annan kulturskribent har vi då vunnit tålamodet tillbaka?
Nja. Statsvetaren Kenneth Minogue (London School of Economics) menade under sitt anförande att för att vi ska kunna tala om en ideologi måste åtminstone en fråga ställas och besvaras: Hur kan vi skapa ett bättre samhälle? Upplysningens vetenskapsmän lade pannan i djupa veck för att finna grundvalarna till det ideala samhället. Men idag verkar dagens vetenskapsmän istället ägna sig mer åt den kommersiellt gångbara ”glädjeforskningen”. Om 1900-talets revolutionärer önskade sig paradiset på jorden så tenderar vi att nöja oss med att bara få bli lite glada - men på en gång. Men hur blir vi då det? Enligt forskningen: genom att tro på gud…