Vad är kärnan i den mänskliga tillvaron? Naturens nödvändigheter - att finna föda, finna en partner och skapa en trygg tillvaro för den familj detta ger upphov. Livets utmaningar har gjort att familjen för flera generationer blivit slutmålet och enda vägen till självförverkligande för det stora flertalet. Makten låg hos en liten elit som styrde med det enda målet att bibehålla makten. Över generationerna ökade kunskaperna och ett samhälle med ett successivt ökande materiellt välstånd började växa fram. Den fria tanken och vår strävan efter meningsfullhet födde konsterna, religionen och filosofin. Människorna insåg med tiden att de hade de sämre än vad de ansåg sig behövde ha det. Det måste finnas flera sätt att förverkliga sig själv.

Franska revolutionen bröt ut och efter den följde liberalismen och socialismen vars högsta mål var den absoluta friheten där varje människa kan bli vad som helst. Med vetenskapen till hjälp följde den industriella revolutionen och med den fann man det nya sättet att förverkliga sig själv - konsumtion. Konsumtionen måste kontrolleras och bibehållas genom en konstant tillväxt. Detta kan inte ske om människan har andra medel att förverkliga sig själv - och så var liberalismens och socialismens fiender identifierade - familjen, den fria tanken och religionen. Materialismen kopplade greppet och dess sanning är nu befäst - eller?

Materialismen med sin konsumtion har berövat människan den enda vägen till självförverkligande - resultatet blir olycka och otillfredsställelse vars bot är mer konsumtion vilket ger en tillfällig lindring. Att inte sälla sig till detta, att ta ett steg tillbaka, betrakta och reflektera - det är konservatism. Konservatism är att söka kärnan i tillvaron vilket också gör konservatismen till en grundläggande nödvändighet. En nödvändighet de reaktionära avarterna liberalism och socialism - med Machiavellis hjälp - tar till allt för att bekämpa men där utgången torde vara given.

av Niko Andersson 2011-06-10 23:02:47

En tanke som slog mig när jag lyssnade på Boles var, att konservatismen då blott och bart är ett sentiment som visserligen är trevligt när allt går bra, men som är väldigt svårt att försvara när det börjar blåsa hårt. I en intellektuell diskussion, eller i ett samhälle präglat av progressivitet som det svenska, håller det inte att försvara kungahuset med att "vi gillar det", eller "det har alltid varit så". Frågan är om det ens längre fungerar i Storbritannien. Tanken infinner sig naturligtvis genast - men varför gillar vi det? Är det för att drottningen och hennes hov är excentriskt? Är det ett rationellt skäl för att försvara kungahuset? Det verkar faktiskt ganska svagt. (Och du debatterar jag egentligen mot min egen övertygelse eftersom jag själv tycker att vi bör behålla vårat kungahus. Jag försöker bara finna rationella skäl för varför.)

av Sylvia Asklöf Fortell 2011-06-12 13:57:47

Konservatismen har många ansikten, och alla kan de vara användbara, men då krävs att man känner till dem! Huvudproblemet för konservatismen, framför allt i Sverige, är att den inte är känd. Många människor har visserligen en inställning till mångt och mycket, och har etiska uppfattningar som stämmer in på olika konservativa riktningar, men eftersom de inte ens vet om detta kan de inte kanalisera sina uppfattningar någonstans!

Och även om de visste om att de, i någon bemärkelse är konservativa, så finns i mycket begränsad uppfattning politiska partier som representerar något slags konservatism. Och det finns mycket på tidningar som representerar något slags konservatism. Över huvud taget finns mycket få offentliga personer som representerar något slags konservatism.

Med detta sagt vill jag kommentera övriga här. Först Hessérus: det är visserligen sant att konservatismen avviker från övriga ideologier just genom att många av dess teoretiker hävdar att konservatismen inte är någon ideologi. Jag är dock inte så säker på att Boles definition, även om den också är viktig, är den allra bästa. Snarare tycker jag att det bästa är att framhålla att anledningen till att konservatismen ofta betraktas, så att säga, som en "ideologi utan ideologi" är att den saknar utopi. Det gör att den aldrig kan bli farlig på samma sätt som andra ideologier.

En riktig konservativ har helt enkelt aldrig några högstämda visioner om samhällsomdaning där ändamålen får helga medlen. För den konservative finns det framför allt ett underförstått kontrakt mellan de som nu lever, de som har levt, och de som kommer att leva. Ett sådant tänkande utesluter både utopier och snabba samhällsomvandlingar som kommer uppifrån.

Niko Andersson: Jag tycker att du på ett bra sätt uttrycker en viktig del av kärnan i konservatismen i sista stycket. Hur lockar vi människor till att söka i den riktningen? Där är jag villrådig.

Sylvia AF: Konservatismen är ingalunda bara ett sentiment! Det kan man ju tro om man lyssnar på Boles kanske, men jag ber att få hänvisa till kontraktsresonemanget ovan, och hävdar att detta är en av de mest centrala tankarna i konservatismen.

av Den Väldige 2011-06-13 14:19:39

Den Väldige

Jag delar din villrådighet. Miljörörelsernas växande inflytande ser jag som ett tecken på att det finns en ökande antimaterialism i kulturen. Tyvärr tror jag att miljörörelserna som i grunden har en blandad liberal och socialistisk agenda inte bär inom sig förmågan att hantera denna antimaterialism på ett konstruktivt och produktivt sätt då de i sig själva också utgör avarter.

Innebörden av vad begreppet konservatism innebär måste spridas och inte knytas an till någon politisk skala utan mer ses som ett existentiellt ställningstagande. Jag ser konservatismen som ett mänskligt grundtillstånd och jag tror att man kommer att finna vägen tillbaka dit men det kommer att ta lång tid, kanske århundraden - men först då kan mänskligheten skapa sig en hållbar framtid.

av Niko Andersson 2011-06-14 19:25:30

Boles definition av konservatism är en konservatism för förlorare (som Syliva pekar på). NR diskuterar den typen av konservatism väl här(www.nationalreview.com/.../jay-nordlinger).

Konservatismen är inte anti-rationell den förnekar endast att det skulle var möjligt för människan på grundval av sitt bristande förnuft att skapa det perfekta samhället.

Istället för att använda politiken till att skapa perfekta människor vill man använda politiken för att möjliggöra för människor att realisera den potential de bär på. Inte genom att realisera det åt dem - curla dem - utan genom att skydda de goda ting som är nödvändiga för att kunna realisera sin potential som människa. Därför är staten uppgift att skydda människor liv, egendom och frihet likväl som de institutioner som är förutsättningar för realiseringen av människan potential som t ex äktenskap/familj, akademi (i bred bemärkelse) och föreningsliv.

av Erik 2011-06-15 12:23:51

Pingback from traditionochfason.wordpress.com

Om konservatismen pÃ¥ Engelsbergsseminariet « Tradition & Fason

av traditionochfason.wordpress.com 2011-06-27 12:06:17