”Estetiska värden är inneboende värden på vilka man inte kan sätta ett pris. De får oss också att söka inneboende värden i den värd vi lever i. Vid tiden för den industriella revolutionen, när folk för första gången slogs av tanken att vår miljö är sårbar, att allt som vi är beroende av kan slösas bort och förgiftas till följd av vår galna vanvård, uppstod en estetisk rörelse som hade en naturlig skönhet som sitt övergripande mål”
Roger Scruton, Kultur räknas
”Well you've cracked the sky, scrapers fill the air. But will you keep on building higher 'til there's no more room up there? Will you make us laugh, will you make us cry? Will you tell us when to live, will you tell us when to die? I know we've come a long way, We're changing day to day, But tell me, where do the children play?”
Cat Stevens, Where do the children play
Det är sällan man får tillfälle att nämna den brittiske konservative filosofen Roger Scruton och artisten Cat Stevens i samma mening. Men när Scruton äntrade scenen tillsammans med miljöpartiets Maria Wetterstrand för att diskutera miljöpolitik, på Engelsbergsseminariet häromdagen, kunde man inte undgå att fråga sig om det inte finns lite konservatism i flower power-rörelsen och lite flower power i konservatismen?
När Wetterstrand behandlade miljörörelsens rötter och dess grund i 60-talets miljöaktivism kunde hon konstatera att det trots allt fanns ett konservativt drag hos ”de gröna” – men att det sträckte sig endast till miljön.
Scrutons anförande tydde dock på att det skulle kunna finnas fler beröringspunkter: Bland annat värnandet av småskalighet, det lokala och naturens skönhet. Scruton menade dessutom att viss miljöförstörelse kan undvikas genom att låta människor ha större kontroll över sin närmiljö. Man vill inte förorena den bäck man själv dricker ur, hugga ned den skog man själv promenerar i eller bygga en autostrada genom sitt eget kvarter. ”Environmentalism as attachment”, som Scruton uttryckte saken.
Så kanske är Scrutons konservatism svaret för desillusionerade hippies när inga partier längre står upp för mindre statlig kontroll och det sköna? I USA finns redan ett begrepp som beskriver dem som skaffat sig familj, bra jobb, god inkomst och som röstar republikanskt - men som fortfarande tror på sina gamla ideal och vill turnera med The Grateful Dead: ”Conservative Hippies”.
Eller som någon uttryckte det: ”A hippie that finally grew up”.
