Ann Charlott Altstadt greppar i Aftonbladet efter evolutionsläran som ett sista halmstrå för att argumentera för varför vänsterns världsbild är att föredra framför högerns. Hon går till och med så långt som att hävda att den politiska högerns företrädare lider av någon sorts skada eller psykisk störning:
"Jag blir alltmer övertygad om att människor som är politiskt höger på riktigt, de är bara några få men desto mer inflytelserika, faktiskt lider av någon slags hjärnskada i empatispektrumet. De, liksom vårt samhälle, lider av funktionsnedsättningen Right Wing Disorder. Den tvingar oss att agera osolidariskt egoistiskt och det är därför vi mår så kasst."
Altstadts resonemang är väl mest intressant just därför att det blottlägger hennes fördomar om att vänstermäniskor är mer empatiska än dem som röstar borgerligt. I själva verket är det ju så att till exempel politisk konservatism byggs upp kring just tanken om att det är viktigt med mindre gemenskaper, uppbyggda kring lojaliteter, ansvarskännande, respekt och just empati. Detta medan socialismens själva grundidé är att förflytta det empatiska engagemanget från privatpersoner till staten och den offentliga förvaltningen.
Per Gudmundson kommenterar artikeln här, med utgångspunkt i de totalitära konsekvenser som ligger i förlängningen av Altstadts resonemang. Att låsa in "människor som är politiskt höger" på mentalsjukhus eller liknande institutioner, är en inte alltför långsökt följd av Altstadts resonemang. Kan man verkligen låta människor som har "någon slags hjärnskada i empatispektrumet" vandra omkring fritt i samhället?