Idag skriver jag i Expressen om Thielska galleriet och framtiden och om vikten av att "Thielska galleriets framtida verksamhet byggs upp kring en vision av att bevara museets profil intakt. Som en plats utanför samtiden. Som en plats där tiden inte bara har stått stilla i över hundra år utan som också är vigd åt estetisk kontemplation och skönhet. Utan omedelbar anknytning till nutidens politiska och vetenskapliga 'sanningar'.
Min poäng är att detta på intet sätt riskerar att förvandla Thielska galleriet till en museal inrättning av knappologiskt, statiskt slag. Som framgått av flera konstdebatter i Sverige och utomlands på senare tid, finns det få konstnärliga initiativ som i så hög grad sätter fart på den estetiska diskussionen som utställningar med konstnärer som på ett aktivt medkännande sätt bygger vidare på det sena 1800-talets estetik och dess historiska förutsättningar. Det är i den andan som Thielska galleriet borde bedrivas framöver. Men det förutsätter att dess intendenter och estetiska rådgivare hämtas från helt andra håll än kretsarna kring Lars Nittve, Olle Granath och Dan Wolgers."