Per Gudmundson avslöjar idag hur svenska skattemedel fortsätter att pumpas in i organisationer som har ett uttalat antidemokratiskt program. Under den numera välkända täckmanteln "kamp mot rasism och islamofobi" har Sveriges Imam Förbund fått runt en halv miljon kronor för att bland annat utveckla en hemsida, muslim.se, där de sprider antisemitisk propaganda samt talar om att homosexualitet bör bestraffas med döden och att deltagande i allmänna val bara är acceptabelt när ”det ligger i islâms intresse att muslimerna röstar”. (i hemsidans topp kan man just nu läsa en artikel om varför det inte är tillåter för menstruerande kvinnor att vare sig recitera eller röra Koranen.)
Gudmundson skriver:
"Homosexualitet ska straffas med döden, muslimer får inte bli vänner med ickemuslimer, kvinnor bör inte inleda samtal med främmande män, och i val ska muslimer helst rösta på andra muslimer. Judarna styr världsekonomin. Där är några av budskapen på den ambitiösa webbsajten muslim.se som syftar till att ”på ett enkelt sätt presentera Islam för unga muslimer”.
Illa nog, kan tyckas, men det blir värre: Verksamheten har fått statliga bidrag för att fostra ungdomar demokratiskt, arbeta för jämställdhet och motverka rasism."
Man kan naturligtvis undra över hur det kan komma sig att svenska politiker har så svårt att reagera mot krafter som explicit motsätter sig vissa fundamentala värden i det demokratiska samhället. Det enda rimliga svaret är att det handlar om grupper som har vunnit legitimitet via sitt samröre med den svenska vänstern, vars antidemokratiska idétradition man inom svenska medier och utbildningsväsende man aldrig på allvar har gjort upp med.
Jag diskuterade detta i ett föredrag i Almedalen som man kan se här. Men man kan också peka på ett annat aktuellt exempel: Apropå Ship to Gazas svårigheter att verkställa sina planer, sa Henning Mankell, enligt GP, på en presskonferens: "Att vi inte har kommit iväg har att göra med att den grekiska regeringen har sålt ut sin själ för en silverpenning."
Denna sorts oförblommerat antisemitiska uttalanden kan idag fällas av kända författare som i svenska medier uppfattas som moraliska rätttesnören. Och ingen har efter vad jag har kunnat se reagerat! Inte konstigt att organisationer med samma sorts antisemitism som vi finner hos Mankell uppfattas som tillhörande den goda sidan i den manikeiska kamp som dagligdags förs i svenska medier mellan "de onda" och "de goda", där "de onda" regelmässigt antas vara de som kritiserar den sorts antidemokratiska inslag i islam, vars representanter får det ena statsbidraget efter det andra.