Mattias Gardell får det i dagens Aftonbladet att låta som att det är min uppfattning att den norske terroristens manifest mest av allt påminner om UNA-bombarens teorier. Detta trots att jag vid flera tillfällen har pekat på det förras kopplingar till högerextremistisk rasism. Till exempel har jag påpekat det bygger vidare på ett på nätet utbrett "hat mot muslimer som är oacceptabelt" Jag har vidare beskrivit dess grundläggande ideologi som "en form av nazism där muslimer ersatt judarna".
Gardells text är ytterligare ett exempel på vänsterns osmakliga tendens att till varje pris utnyttja den norska tragedin för politiska syften. I den ena texten efter den andra framställs Anders Breiviks manifest som ett slags inverterat lackmustest, där allt som Breivik nämner i positiva ordalag genom hans blotta beröring anses kunna avfärdas (utan vidare diskussion) som osympatiskt samt kopplat till massmord. Medan allt det som Breivik uppfattar som negativt, med automatik får stämpeln godhjärtat och hedervärt (och som någonting som hindrar massmord!). Ett aktuellt exempel är denna text, vars författare tycks se Breiviks manifest (som hon f ö påstår är skrivet av "en mästare på hur språket kan uppfattas") som det slutliga beviset på att kritik av radikalfeminism och multikulturalism är förfelad. Ola Larsmo var i gårdagens DN inne på liknande tankar.
Låt vara att dessa skribenter, i likhet med Gardell, kategoriskt underlåter att påpeka att Fidel Castro, Al-Quaida och Mao Zedong nämns i positiva ordalag av den norske terroristen.
Denna sorts resonemang (som på sistone även har tagit sig så bisarra uttryck som att en del svenska vänstermänniskor karakteriserar sig som "kulturmarxister") är så osmakliga med tanke på offren för terrorattentatet, att det egentligen inte någon anledning att beröra dem närmare. Det räcker med att påminna om hur bisarrt det skulle vara att tillämpa samma resonemang på annan terrorism, som islamistisk och vänsterradikal ("Alla som tror på islam är hemska; all postmarxistisk litteratur borde förbjudas; alla socialdemokrater är medskyldiga till massmord" etcetera).
Men intresset för att utgå från Breiviks världbild avslöjar samtidigt att många vänstermänniskor känner sig påfallande hemtama i hans manikeiska världsbild. Den uppenbara lätthet med vilken de inverterar hans resonemang vittnar mest av allt om hur svartvit deras egen värld är - bara med motsatta förtecken.