På Arenas hemsida kan man läsa en bra artikel om socialistisk konservatism. Detta med utgångspunkt i brittiska Blue Labour, vars chefsideolog Maurice Glasman besökte Axess Almedalsseminarier i år. Så här låter det i Arena:
"Att organisera ”the good in society” är att försvara dem som hotas av marknaden och staten. Arbetarrörelsen är en motrörelse. Den engelska socialismen delar vissa utgångspunkter med Burkes konservatism, som att det finns ett ”partnerskap” mellan de döda, de levande och de ännu ofödda. (---)
En tidig brittisk socialist som William Morris verkade för en återgång till traditionellt hantverk. Han drömde snarare om medeltiden än om ett framtida industriellt utopia. Samtidigt är vänstern i grunden ett barn av upplysningen och modernismen, det vill säga utvecklingsoptimistisk. Dessa två stråk ligger inkapslade i den radikala traditionen. De är inga absoluta motsatser, utan i bästa fall två temperament som kan befrukta varandra. (---)
Det ”konservativa” är ett nödvändigt korrektiv till en okritisk utvecklingsoptimism. Under lång tid har ”anything goes” varit normen i europeisk vänster. Globaliseringen har ofta betraktats som en naturkraft där politiken i bästa fall kan erbjuda broar mellan gamla och nya jobb."
Det är till stor del samma åsikter som har förts fram på Axess-bloggen under våren 2011 och som tillika tangerar flera artiklar i det nummer av Axess som kommer från tryckeriet i slutet av nästa vecka. Förhoppningsvis finns det en och annan socialdemokratisk idédebattör som inser att det enbart är genom konstruktiv intellektuell dialog som partiet kan vitaliseras och att den typ av smutskastning av någon form av konstruerad motståndarsida som Torsten Kälvemark och Petter Larsson ägnar sig åt, enbart erbjuder korstsiktiga segrar.