Med tanke på utvecklingen i Libyen, kan man undra var den annars allestädes närvarande professorn och islamologen Jan Hjärpe har tagit vägen. Själv kan jag inte erinra mig att jag har stött på honom i offentligheten sedan han enligt en intervju i Aftonbladet hånskrattade åt Carl Bildts uttalande om klanerna i Libyen:
"Carl Bildts uttalande om vikten i detta läge att inte stöta sig med klanledare får professorn att skratta.
– Det är ren dumhet. Och det är väl något han tagit från den italienske utrikesministern Franco Frattinis uttalande."
"Hjärpe anser att den syn på Libyens klanproblematik som Bildt står för är föråldrad och härstammar från hur landet såg ut för 50 år sedan, före Gaddafi."
Mot bakgrund av inbördeskriget har antagligen Hjärpes skratt fastnat i halsen - vilket kan förklara hans tystnad. Eller så förkovrar han sig kanske i Libyens historia i det berömda Gaddafi-rum som Hjärpes mentor Jan Bergman inredde på Uppsala universitet, bekostat av de pengar som Gaddafi skänkte till den religionsvetenskapliga instituionen, vars forskning han ansåg värd att stödja ekonomiskt. Möjligen bidar Hjärpe alltså där sin tid - antingen ensam eller i sällskap med en annan gammal Gaddafi-beundrare verksam vid Jan Bergmans gamla institution: Mattias Gardell.