Det är onekligen rätt underhållande att ta del av ett par reaktioner på Erik Helmersons artikel i DN om den radiopjäs där Dmitri Plax utmålade den SJ-tågmästare som nazist som kastade av en kvinna som saknade biljett. Pjäsen var dock föga underhållande. Inte nog med att den exemplifierade det näthat som så många får utstå. Den förringade också nazismens brott. Anne Frank, som åberopades i pjäsens titel, hade givetvis varit överlycklig om hon blott hade blivit avslängd från ett tåg.
I GP tar Lisa Ahlqvist näthatet i försvar. Om inte annat vittnar avslutningen på hennes rätt originella inpass om att hon knappast är bekant med de klassiska invändning som brukar tillskrivas Dr Johnson: Your manuscript is both good and original. But the part that is good is not original, and the part that is original is not good. Så här skriver hur som helst Ahlqvist:
"I vilket fall utnyttjar författaren sin konstnärliga frihet. Att samtidigt avkräva ett teaterstycke både mer och mindre fantasi, är däremot inte riktigt trovärdigt. Så nazidiskussionen spårar ur, men döljer egentligen en mycket viktigare fråga. Nämligen om såväl SR som SJ snart bedrivs i helt privat regi."
Och i SvD drar den tidigare så skarpsinnige Mats Svegfors ut till försvar för radiochefen Stina Oscarson och pjäsförfattaren Dmitri Plax. Svegfors tycks dock ha lite svårt att fylla ut de 1000 tecken som han har fått till sitt förfogande:
"I den politiska vulgärförkunnelsen stryks alla nyanser bort. Sanningen skrivs om. Lögnen tar dess plats. (---) Signaturen f d högerman nickar instämmande. Ett ord i rättan tid. Skönt att anständiga människor återigen kan läsa Dagens Nyheter. (---) Stina Oscarson är en radikal intellektuell. Sådana ska enligt Dagens Nyheter dödskallemärkas i den offentlighet som vi gemensamt finansierar med licenspengar. Ty Stina Oscarson har opponerat mot det som utgör centrum i DN:s värld: 'liberalmarknadshögerkapitalet'. Och så vidare...
Signaturen f d högerman nickar instämmande:
- Ett ord i rättan tid.