Birgitta Almgren, professor i tyska vid Södertörns högskola, har hamnat i mediernas blickfång sedan hennes Inte bara spioner… – Stasi-infiltration i Sverige under kalla kriget publicerades. Boken behandlar den grupp ”inofficiella medarbetare”, IM, som för DDR:s räkning under decennier rapporterade om allt från spetsteknik till vilka unga socialdemokrater som deltog på partiets kursgård Bommersvik.
Igår talade Almgren i Avesta på seminariet ”Kalla kriget – Sverige, en stormakt utan vapen?” arrangerat av Ax:son Johnsons stiftelse. Almgren har fått tillstånd att gå igenom Säpos akter över ett antal personer som ingått i en utredning om svenskars kontakter med östtyska säkerhetstjänsten – men hon är förhindrad att publicera namnen efter en dom i regeringsrätten. Expressen var dock snabb med att leta upp två av de i Almgrens bok anonymiserade informatörerna och skanderade stolt: ”Expressen hittade det misstänkta spionparet”.
Även om Almgren i en artikel på DN debatt betonar att det ”viktiga är inte namnen på personerna utan att skapa en empirisk grund på mikronivå för att med större säkerhet på makronivå analysera Stasi-infiltrationen i Sverige” så går det inte att komma ifrån att en publicering av namnen skulle ha ett värde. Om inte annat för att de skulle öka möjligheterna att få tillgång till de inblandades egna berättelser. Men ett fullständigt offentliggörande av namnen skulle naturligtvis potentiellt kunna innebära ett rättssäkerhetsproblem, då det ofta handlar om personer som inte har blivit lagförda.
Regeringsrätten har valt att inte tillåta offentliggörande av namn över huvud taget. Man väljer att skydda alla för att inte riskera den enskilde. Men kanske är det en alltför absolut attityd.I Tyskland, där diskussionen pågått längre, har man gjort en mer pragmatisk bedömning. Enligt Stasi-Unterlagen-Gesetz §§ 32-34 fastslås att man kan publicera namn om informatören ifråga har agerat i sin tjänst dvs. i kraft av sitt ämbete eller spelat en särskild roll i samtidshistorien. Det kan tyckas som en rimlig hållning – långt rimligare än att skydda spioner.