Nick Cohen skriver bra i Guardian idag om Julian Assange och Wikileaks. Flera incidenter återges, vilka ger en föga smickrande bild av den verksamhet som Julian Assange har ägnat sig åt på senare år - och för övrigt fortfarande bedriver. Som så ofta annars kan man undra om och när de som i Sverige har uttryckt stöd till och samarbetat med denna sorts politiska vettvillingar ska ställas till svars.
Nick Cohen återger en episod där Assange på en Londonrestaurang fick frågan om han inte borde ta bort namn från de amerikanska dokument som Wikileaks ämnar publicera, på de afghaner som hade lämnat uppgifter åt amerikanska militärmakten. Detta emedan dessa afghander riskerade att bli dödade, när Wikileaksdokumenten publicerades. Varpå Assange helt kyligt svarade att afghanerna ifråga förtjänade att dö.
Vid ett annat tillfälle fick en viss James Ball på Wikileaks en förfrågan från "Adam" om att samla och lämna ut alla Wikileaks dokument om "judar". Adam visade sig vara den ökände (och - tidigare? - i Sverige boende) antisemiten Israel Shamir, far till Wikileaks svenska samarbetspartner Johannes Wahlström, samt sedermera Wikileaks kontaktman i Ryssland. Shamir har därefter hyllat Vitrysslands diktatur och beskrivit dess kritiker som "fotbollshuliganer".
I övrigt fokuserar Cohen på hur Wikileaks har lämnat uppgifter om dissidenter i en rad länder - från Kina till Etiopien. Att ägna sig åt regimkritisk verksamhet i diktaturer har därmed kommit att bli betydligt mer farligt, med Julian Assanges närvaro, än vad det var tidigare. I Etiopien har Assange lyckats med konstsycket att avslöja både en regimkritisk journalist, Argaw Ashine, som därefter turligt nog lyckades lämna landet, samt att det finns en läcka på amerikanska ambassaden samt i den etiopiska regeringen i Addis Abeba.
Den grundläggande tankefigur som styr Julian Assanges verksamhet tycks vara antiamerikanismen samt uppfattningen att alla som är emot västvärlden och emot USA:s allierade Israel agerar, utifrån ett gott uppsåt som bör stödjas i samma utsträckning som de som agerar mot dessa antiamerikanska krafter bör motarbetas, varhelst de finns. Vilket gör att de demokratikämpande dissidenter som kan förväntas stödjas av USA och västvärlden med automatik uppfattas som anti-amerikanisten Assanges fiender.