VANLIGTVIS ÄR JAG DÅLIG PÅ ATT MARKNADSFÖRA MIG SJÄLV

men eftersom döden nu nalkas med stormsteg, så kunde jag kanske inflika en kopia av ett brev, som jag skrev idag till en exilsvensk i Amsterdam, anställd där vid ett stort, svenskt företag. Han hade funderat över mina amsterdammålningar samt frågat, vad mina målningar möjligen kostade.

Svaret blev en direkt anknytning till Johan Lundbergs senare blogginlägg - just nu ang. UNDER OMPRÖVNING - och därmed förknippade, konstpolitiska omständigheter i Sverige:

"Hej Mikael. - Priset på mina målningar borde rimligtvis skifta mycket, bl.a. med hänsyn till dukarnas format och utförandets komplexitet. Egentligen är det bara marknaden, som kan värdera dem, och eftersom marknaden ännu inte velat komma i kontakt med dem, så är de tills vidare prislösa.

Här några ord om marknadens aktuella prissättningspolitik:

´Undrar du liksom jag varför så mycket i det seriösa kulturlivet blivit så ointressant, samtidskonsten så likgiltig, den nutida musiken så disharmonisk, litteraturen ett språkmaterialistiskt formexperiment, arkitekturen uttryckslös funkispastish. Då ska du absolut läsa den här boken. Och tillhör du det motsatta lägret, skönhetshatarnas vänner, så är boken troligen ännu angelägnare.
Frågorna är rätt komplexa och svaren knappast kristallklara. Ändå antyds i texten här och var hur allt kan tänkas hänga ihop. Till exempel hur de ekonomiska bindningarna mellan konstnärer, gallerister, samlare, kritiker, kuratorer skapar en närmast ogenomtränglig konsensus som tvingar fram ständigt ökade priser på etablerade samtidskonstnärers verk.´

Läs vidare här:

hoglander.se/.../

En liten, enkel, postmodernistisk samtidsmålning med några valhänt ritade streckgubbar, tillkommen under loppet av några minuter, betingar vanligen ett pris om 100.000-200.000 kr - förutsatt, att konstnären är en ung kvinna (helst: tjej) med rätta galleriförbindelser och smarta agenter.

Vilket skulle i så fall rätt pris vara på t.ex. den här ganska stora målningen

www.malmgrenpaintings.se/...ororelse_3_delsida.htm

vilken, om jag minns rätt, tog mig ungefär ett halvår att fullborda (med en genomsnittlig insats av ca 3-4 timmar varje dygn)?

Ja, inte vet jag. F.n. är den i alla händelser värdelös.

Hälsningar
- - -"

av Info 2011-10-04 18:43:40

Den som inte förstår historien förstår inte sin samtid tillräckligt, och kan få problem att förutspå ett samhälles framtid. Beröringsskräcken (?) i att titta bakåt (1500-talet? 1100-talet? 700-talet? Bronsåldern? Frihetstiden? Osv.) kan ha att göra med ett ouppklarat förhållande till ett sydligt grannland. Det grannlandet var Sveriges kulturella fönster mot Europa. Sedan förträngdes de kulturella sekellånga kontakterna, efter rastänkandets avgrundsdjupa vansinne. Är detta en av förklaringarna till en programmatisk historielöshet, moderniteten, viljan att bara blicka framåt?

av Ylva 2011-10-04 18:44:33

När Kosmopolitismen förverkligast fullt ut,i det kommande tusenåriga Annie Lööf-riket kommer ju alla kulturarv vara precis lika mycket värda. Varför skulle "svenskar" bry sig speciellt om Ales Stenar när det finns så mycket intressantare fornlämningar som stora Zimbabwe. Varför ska "svenska" barn tvingas läsa just trista vita "svenska" döda gubbar som Bellman, Strindberg och Fröding när det när det finns en rik polynesisk, karibisk, romsk, mongolsk och arabisk litterär tradition att ösa ur. Varför ska man spela piano och fiol i kommunala musikskolan när det finns oud, oljefat och didgeridoo ? Osv..

(Jag tror Johan Lundberg debatterar så mkt med Jessica Kempe att han håller på att förvandlas till en batikhäxa.)

av Näthatare 2011-10-04 20:20:32

Allt idag blir kontroversiellt. Så det är bara att bejaka detta och bli kontroversiell, "hellre ökänd än okänd".

All konst före 1945 är farlig, farlig, speciellt om den är romantisk, nationell och vacker. Debatten idag är lite överhettad. Man hoppas på en normalisering. Där det blir normalt att gilla sitt land och sin kultur.

lennart-svensson.blogspot.com/.../...alspoesi.html

Denna länk handlar om poesi. Traditionell svensk poesi, 1900-talspoesi med rötter i gångna tider. "Vind från hedenhös". Jag har valt hallstämplade namn, smältbara även för en fanatiker - Thoursie, Edfeldt, Lundell och Österling - men det hjälper knappast om eliten får syn på denna artikel. Då är jag varg i veum, mörkerman och paria. Gärna det - hellre ökänd än okänd!

av svensson 2011-10-05 07:17:04

Ärligt talat Johan, var jag naiv när jag trodde att Axess var åtminstone en gnutta konservativt?
Linder sade mer eller mindre att det inte finns ett svenskt kulturarv, bara ett världskulturarv. Maken till kulturrelatvistiskt dravel får man leta efter, även om man skulle surfa in på EXPO:s hemsida eller läsa Mp:s partiprogram. Att du skriver under på ett dylikt påstående hade jag inte förväntat mig.
Tack för ordet!

av Lakedaemon 2011-10-05 08:55:08

Redaktören skriver: "...Och att det i det läget är mest naturligt och praktiskt att svenska myndigheter slår vakt om bevarandet av och forskandet i den svenska kontexten."

Med all respekt för redaktörens envisa arbete för att skapa lite respekt för vårt gemensamma kulturarv så saknar jag ändå en viss hjärtlighet här i förhållande till det svenska kulturarvet. Känner man ingen sådan så gör man förstås inte, och då kan man givetvis inte framtvinga någon sådan, bör inte göra det. Men ändå. Nog kan vi väl ändå sträcka oss till att påstå att det i varje läge är mest naturligt och praktiskt att svenska myndigheter slår vakt om bevarandet av och forskandet i den svenska kontexten?

Jag menar alltså rent principiellt. Om man sedan personligen föredrar Grieg före Peterson-Berger, Ibsen före Strindberg och Munch före GAN så är detta fullt begripligt, men borde inte på något sätt behöva påverka ens principella inställning.

Jag menar ungefär som att man kanske tycker att grannen, till vilken man ofta blir inbjuden bor trevligare, men när man betalar sin hemförsäkring gör man det ändå inte åt grannen utan för sitt eget hem.

av Den Väldige 2011-10-05 10:50:35

Det är nog knappast vårdandet av nationell kvalitetskultur som triggar fram masskjutningar och inhemska terrorister med störda verklighets-uppfattningar. Tänk bara tanken, den som vågar, om det istället är känslan av kulturlöshet och utanförskap som undergräver självrespekten och därmed också respekten för andra människor...

I programmet "Nya vågen" i P1 varnades för att vi riskerar stå utan kulturarv i framtiden, om inte samtidskonsten ges prioritet. Skulle man skratta eller gråta, det var frågan. Det är ju samtidskulturen själv, som de senaste 60 åren byggt upp en hype kring en förgänglig bubbla utan hållbarhetsdatum som nu, likt den artificiella ekonomin, håller på att spricka.

Norge blev mer åtgånget av Nazister än Sverige. Ändå har deras folk inga problem med att värna det nationalromantiska i form av både Grieg och vackra folkdräkter. När blev en norrman anklagad för att vara främlingsfientlig i samband med norsk flaggviftning med tillhörande folkdräkt?

I Sverige har kulturvänstern antagligen firat i smyg, över det faktum att t o m Hälsingehambon till slut svultits ihjäl, säkert med hjälp av en bombmatta av pk -ideologier över Sverige...

Fråga: hur kan samma fenomen bokföras så olika i två nordiska grannländer, som dessutom nyligen var en union?

av Gunnar Colding 2011-10-05 21:53:01