Per Gudmundson har onekligen en poäng på dagens ledarsida i SvD om söndagens bestialiska massaker av egyptiska kopter. Det finns en blindhet i det svenska och västerländska medvetandet som är orsakad inte minst av ett postkolonialt perspektiv som föreskriver att förövare av religiöst och etniskt våld företrädesvis har kopplingar till forna, västerländska kolonialmakter. I januari i år gav emellertid First Freedom Center ut en rapport om religiösa minoritetsgrupper som utsätts för olika former av förtryck. Den visar på ett delvis annan verklighet.
Där kan man läsa om judar i arabvärlden och Venezuela, Jehovas vittnen i Eritrea, muslimska masalit-folket i västra Sudan och så vidare. Om just kopterna står att läsa:
Egypt’s 7-10 million Coptic Christians, who in recent years have experienced police harassment, exclusion from employment, communal violence and, most of all, the refusal of the authorities to permit the rebuilding or repair of the many churches burnt by their antagonists.
In 2009, widespread violence against Jews in northern Yemen, which included the killing of a community leader, led the remaining, vestigial community to fear so greatly for its safety that it began collectively to contemplate emigration. Yemeni authorities made no arrests. Extensive violence the same year against Coptic Christians in Upper Egypt, as well as a January, 2010 incident in which gunmen left 7 dead and 11 injured at a Coptic Christmas mass, also resulted in no prosecutions. Neither did the wave of violence in 2009 against Christian churches in Iraq or the continuing, violent harassment of Yezidis and Sabean Mandeans in Iraq.