Jag skriver på SVT Debatt om Solanas. Och här kan man lyssna på morgonens debatt med Nina Lekander. Ett väsentligt tillägg som kan göras till det som sades i diskussionen - och som även har dryftats i kommentatorsfältet - är att jag har svårt att se Solanas text som skönlitteratur. Jag har därför likaledes svårt att förstå varför det skulle vara mer nödvändigt i hennes fall än ifråga om andra manifestförfattare att göra någon åtskillnad mellan verket och dess författare. I övrigt finner jag det märkligt att man med en sådan emfas som Lekander blottlägger, kan argumentera för uppenbart ickeliberala tankegångar som skribent i en tidning med uttalad liberal agenda. Vad finns det för principiella hinder för att man nu utvidgar hyllningskören till jubel även över andra manifest som argumenterar för massmord och utrotning av stora folkgrupper? Som bekant utgår även de flesta andra manifest i samma genre från idéer om historiska oförrätter som tarvar hämnd.
UPPDATERING: Med tanke på de kommentarer som förekommer under mitt inlägg på SVT Debatt, kan jag för tydlighetens skull påpeka att jag aldrig har föreslagit något förbud mot att göra teater av SCUM-manifestet. I radioinslaget säger jag tvärtom att jag inte är för förbud mot pjäser av detta slag, varför jag finner det märkligt att dylika slutsatser dras.